Cris ”Cee Gee” Gera nådde först kommersiell framgång i Zimbabwe år 2010 när han släppte sitt första album ”Sango Rinopa Waneta”. Sedan dess har han släppt flera skivor och singlar utan att dra till sig någon vidare uppmärksamhet från landets styrande. Det var först när han släppte singeln ”Chema Zimbabwe” (Gråt för Zimbabwe) som allting förändrades.
– Det var i juli 2016 när jag skrev den här sången som jag försattes i den här sorgliga situationen. Jag är ingen revolutionär men jag ville berätta om problemen som många upplevde. Många musiker låtsas inte om att de påverkas av korruptionen i landet. När jag skrev låten så menade jag inte att vara provokativ, jag ville bara berätta om utmaningarna vi som folk har, säger Cris Gera.
I texten sjunger Cris om hur landet och allt man behöver tillhör gud, men att ett fåtal har tagit landet för sig själva och delar upp landet genom korruption. Han sjunger om den svåra korruptionen och uppmanar Zimbabwes folk att ropa tills de blir hörda. Ropa tills saker är bättre.
Efter att låten släpptes började han att ta emot dödshot. Han tog inte hoten på allvar, men när okända människor började komma förbi hans hem, som han delade med sin fru och två barn, började det kännas riktigt farligt. När en statlig tidning uppmärksammade honom och han blev tipsad om att han måste lämna landet så flydde han. Vid den tidpunkten hade han fått kontakt med Icorn, nätverket som samordnar fristäderna för kulturpersoner.
– Jag åkte genom Botswana och vidare till Sydafrika. Det var inte en planerad resa, men det fanns ingen tid och inga alternativ än att ta erbjudandet om fristad. I fredags så kom jag äntligen hit, säger Cris Gera.
Cris familj är fortfarande kvar i Zimbabwe och är under konstant övervakning. Det gör att han inte vill avslöja för mycket då han är orolig att något ska hända dem.
– Jag är okej nu. Men det är blandade känslor som jag får leva med. Jag var tvungen fly utan min familj och det var hjärtskärande. Det känns overkligt. Jag hoppas kunna möta kraven på att stanna och ta hit dem efter det här, säger Cris Gera.
Att ge Cris fristad innebär att Piteå kommun förbinder sig att ta emot honom under två år så att han kan ta en paus i sitt förföljda liv. Att han får ro och kan fortsätta verka som musiker. Efter de två åren finns möjlighet till att stanna permanent ifall han kan tjäna sitt upphälle. Att Piteå blev en fristadskommun kommer från ett medborgarförslag som antogs i juni 2016.
– Det handlar om solidaritet och att stärka yttrandefriheten i världen. Konstnärer är exceptionellt förföljda eftersom att deras budskap når ut till så många. Så sedan 2016 har vi väntat på att erbjuda platsen till någon och nu är vi glada att Cris är här med oss, säger Helena Stenberg (S), kommunalråd.
Fristaden innebär också åtaganden från kommunen som avsätter pengar från det riktade stadsbidraget för flyktingverksamheten för att finansiera mottagandet. Att Piteå sökte just efter en musiker är inte konstigt eftersom att kommunen har många kontakter genom musikhögskolan.
– Vi ordnar någonstans att bo och hjälper till med stipendier och stöd. Han har redan börjat knyta kontakter i musiklivet och jag tror att vi kommer att få utbyte bägge vägarna genom musiken. Han kommer att hitta många själsfränder här med sin jazziga pop, säger Anders Lundkvist (S), kommunalråd.
Cris ser fram emot att arbeta med Piteås musiker, vare sig det är raggae, jazz eller hiphop. Som sångare, låtskrivare eller producent.
Trots att ”Chema Zimbabwe” gjort att han fått fly landet så är han stolt över den.
– Jag känner i mitt hjärta att jag gjort ett bra jobb. När mitt land är fritt och demokratiskt så kanske jag är död eller en gammal farbror. Men folk kommer i alla fall säga att jag gjorde min del, säger Cris Gera.