Ordet ”burlesque” kommer från italienskans ”burla”, som betyder ”skämt” eller ”något man driver med”. Dansformen med samma namn anses ha uppkommit i USA i slutet av 1800-talet och var en form av varietéunderhållning. Den historiska aspekten är något man vill föra fram i föreställningen som hålls i Acusticums Black Box lördag.
– Vi vill berätta burleskens historia. Uttrycksformen har förändrats över tid, och det finns en stor okunskap hos folk om vad burlesken är, och vad den kan vara. När vi planerade showen kändes det bra att interagera dess historia i den, säger Jenny Strandberg.
Under förbudstiden i USA förändrades burlesken, och allt utrymme ägnades åt striptease. I samband med förbudet mot alkohol uppstod svartklubbar, där stripteasen dominerade och allt mer drogs mot rena porrshower. Efter andra världskriget när stora delar av världen låg i ruiner var det just strippklubbarna och porrklubbarna som överlevde i askan av sekelskiftets glamourösa burleskshower.
Burleskens återkomst
Numera är burlesken tillbaka i rampljuset, och showbaserade artister och dansare har återigen satt den på kartan. Mest känd av dessa är Dita von Teese, och uttrycksformen kallas numera ofta för ”neo-burlesk” eller ”ny-burlesk”.
– Burlesken har kommit tillbaka. Folk vill uttrycka sig och använda sin kropp, få stå för sig själv och inte skämmas.
– Det finns en stor okunskap kring burlesken, många tänker bara på striptease, vilket ger en så fel bild. Visst är det mycket hud, burlesken är en sensuell konstform. Men vi som utövar den är inga objekt. Det här är våra kroppar, och vi är stolta över dem.
Enligt Jenny Strandberg handlar det om mer än bara hud och sensualism.
– Jag gillar burleskens ursprungliga tanke att man ska få vara sig själv och att alla är välkomna. Så ser inte samhället ut i övrigt.
– Jag har inte alltid haft självförtroendet att visa upp min kropp, trots att jag velat. Nu har jag det, och det känns befriande att kunna och våga uttrycka mig med den.
Frihet till kroppsligt uttryck
Produktionen är stor, och sedan i oktober har Jenny Strandberg och hennes kollegor jobbat med showen.
– Jag bestämde mig för att jag ville göra ett projekt med burlesktema, och satte mig ner med Fredrik Dahlin som är musikansvarig. Vi började välja ut låtar, och efter det har vi jobbat på.
Dansarna började repa i november, och musikerna i början av januari.
– Det har varit hektiskt, men väldigt kul. Det är så duktiga människor som är med i den här showen, man har verkligen kunnat se hur den vuxit fram till vad den är nu. Det är över 50 människor som jobbat hårt med det här. Det känns fantastiskt att jobba med allihop, säger hon.
Förutom att stå för produktion och koreografi är Jenny Strandberg själv med och dansar i föreställningen. För henne är frihet ett ledord när hon beskriver sin relation till burlesken. Fördomarna och fördömelserna kring att dansa sensuellt tycker hon är hycklande.
– Varför ska det finnas ett motstånd mot att använda sin kropp och vara stolt över den? Jag tycker vi skymfar den kroppsliga friheten i Sverige. Vi säger att man får se ut som man vill, men när man använder och visar upp sin kropp möter många motstånd. Vi har fått våra kroppar och former och vill använda dem, säger hon.