Britta Bergström kommer ursprungligen från Gävle och är i botten grundskollärare i svenska och so. Via gospelkören One Voice fick hon en musikalisk plattform i huvudstaden och är etablerad frilanssångerska sedan 90-talet. Hon skapar även egna projekt, jobbar med körer och med barnmusik i ”Kompispatrullen”.
Hon har aldrig haft längtan att bli skivartist, men det fanns en tid när hon var redo för en större satsning. När hon gjorde ett tidigt körjobb, bakom Jennifer Brown, dog den tanken.
– Det var ingenting för mig, att stå i fronten och bli granskad. Man jobbar med en skiva i ett år och när den släpps kanske den inte säljer. Pressen och hetsen ...
– Som körsångerska fick jag uppleva så mycket variation och olika sammanhang. Men visst, det hade varit kul att lägga till en nolla på fakturan (skratt).
När man ser den mysiga stämningen kan man som tittare tänka att det är ett glidarjobb. Gå upp och sjunga lite. Britta Bergström skrattar.
– Det är roligt, men också slitsamt. Man är som en urvriden trasa efteråt.
Hon berättar om upplägget:
– Alla artister har två repdagar med bandet i Stockholm innan inspelning. På Gotland är vi totalt tio dagar. Dag två börjar inspelningarna, en dag per artist. Då kan vi jobba från tio på morgonen till halv ett på natten. Det blir långa dagar. Det är 50 låtar som ska spelas in. Man får hålla tungan rätt i mun.
Har du blivit ”star struck” någon gång under serien?
– Det var mäktigt när Sven-Bertil Taube var med. Jag blev lite kär i honom. Han är en väldigt ödmjuk människa, samtidigt som han känns som en legend. Fina Sven-Bertil!
Blir du själv igenkänd?
– Det finns ett före och ett efter ”Så mycket bättre”. Folk kommer fram och säger ”Det är du som sjunger va” eller ”Tack för musiken”.
För tre år sedan fick hon förfrågan om att göra konserter tillsammans med Norrbotten Big Band. Hon tyckte att det kändes för stort att bära själv. Ett ”Britta Bergström med vänner” skulle kännas bättre. Soulful December föddes.
– Eric Gadd har inte kunnat förrän nu. Det var en liten dröm att få med honom. Rigmor Gustafsson representerar en annan genre som vi inte haft med så mycket. Elin Svensson är en okänd artist som jag träffade när jag sjöng med Blacknuss i Stockholm. Vi fann varandra direkt. Jag vill ge henne lite utrymme.
Publiken kan räkna med musik från de medverkande artisternas repertoarer, men också lite julinslag. För arrangemangen svarar storbandet.
– En poäng med det här är att vi medverkar på varandras låtar.
Under vårt samtal rullar Britta Bergström från Luleå till Älvsbyn för en konsert tillsammans med Magnus Nordlund. Hela månaden är fylld av konserter med Tommy Körberg på Göta Lejon. På nyårsafton ser vi henne än en gång på scenen på Skansen.
Frilansandet kan ha sina ketchupeffekter. December är ett enda flängande, men hon får energi när det händer mycket.
– På julafton ligger jag och sover på soffan med glögg, säger hon och skrattar gott.
Sedan sju år tillbaka bor hon i Måttsund utanför Luleå. De intensiva jobbuppdragen med Stockholm som bas får en kontrast som tilltalar henne.
– Sedan får jag komma hem, göra upp en brasa och gå ut med hunden. Jag har en förstående sambo. Det bör man kanske ha när man jobbar så här.