Bråk om ingenting delade festspelen?

Musik i Pite älvdal. Så hette 25-årsjubilerande Festspel i Pite älvdal i begynnelsen. Namnbytet indikerar att arrangemanget bland annat också rymmer dans, möten, naturupplevelser, på senare år även forskning. Glada människor och fint sommarväder stannar i minnet, liksom atmosfären.

Tyvärr har det gångna kvartsseklet även innehållit futtighet, prestige och högmod. Alla som har något att säga om festspelens historia nämner DET STORA BRÅKET. Ingen - inte ens de mest insyltade - minns varför det startade och vad det handlade om, så futtig var orsaken. Att det ledde till något bra, kammarmusikfestivalen Lapplands Festspel i Arjeplog 1986-2000, vet de flesta. Men när den lades ned hade inte ett uns av samarbete med Festspel i Pite älvdal kunnat skönjas. Om så varit fallet tror jag att Lapplands Festspel fortfarande skulle ha pågått i någon form, trots att Sigvard Hammar inte längre är i livet.

Under älvdalsmusikens första tre år skrev han krönikor i Piteå-Tidningen om det arrangemang han och hustrun Monika Granberg Hammar var med och anordnade. Han såg till att konserterna sändes i radio, att rikspressen skrev, och han lovordade de lokala politikerna som vågade satsa. Många av dem som i dag minns DET STORA BRÅKET brukar slå fast att det var Sigvard Hammar som startade det just genom en PT-krönika, ett så kallat Hammarslag.

I vindsarkivet letade jag således i PT-läggen efter vad dåvarande kulturnämndsordföranden Kjell Rögde skriver om i jubileumsboken: "Mycket kritiserad blev 1985 den lokala ledningen i Piteå - och då i synnerhet dess ordförande - av Enhörnings vän, journalisten Sigvard Hammar, som gick till våldsam attack i Piteå-tidningen." (Magnus Enhörning var chef för Rikskonserter som satsade stort på Musik i Pite älvdal).

Den omtalade krönikan måste ha skrivits 1984, för när Sigvard Hammar lämnade Musik i Pite älvdal lämnade han också medarbetarskapet hos Piteå-Tidningen. Samtliga krönikor är härligt välskrivna och förmedlar gott humör, stilistisk elegans, kunnighet i ämnet, humor, omtanke om läsarna - och därtill ett brinnande engagemang för Musik i Pite älvdal. Jag är glad över att bli påmind om det, för jag har inte hållit det för otroligt att det är som folk säger - att Sigvard Hammar började.

Jag bläddrar efter våldsamma angrepp i krönikorna, men går bet. Däremot hittar jag kommentarer i ledare, insändare och i enkätform, på ett "Hammarslag" som diskuterar musikveckans utbud. 6 juli 1984 tog han upp frågan om samtliga längs Piteälven involverade kommuner behandlas rättvist. En diskussion som är högst aktuell än i dag.

Måhända var det politiskt inkorrekt att, visserligen i all välmening, förespråka mer musik i inlandskommunerna.

Men Sigvard Hammar gjorde bara vad en krönikör ska. Syftet var utan tvekan att utveckla musikveckan. Jag hoppas innerligt att Festspel i Pite älvdal under de kommande 25 åren ger större plats åt konstruktiv självkritik och nya infallsvinklar, än att starta bråk med dem som vågar bry sig. Stort grattis till den festliga jubilaren!