Boxning som terapi

Åsa Sandell började amatörboxas när hon var 28 år. Hon hamnade på ett boxningsgym efter att ha tagit avstånd från allt vad idrott heter i flera år. När hon var 37 år började hennes proffskarriär. Den varade till 2007 och året därefter gav hon ut sin biografi "Bakom garden. Ett boxarliv i tio ronder" (Wahlström & Widstrand).
- När jag var ung spelade jag basket på elitnivå, men jag hade för dåligt psyke för att klara tävlingspressen och tyckte att jag hade kastat bort mitt liv. Jag gick på universitet och rökte.
Atmosfären i gym-miljön fick henne på andra tankar, förklarade hon i går kväll:
- Jag blir förälskad i träningen, den verbala lekfullheten och att jag får använda både huvudet och kroppen. Jag lär mig mer om mig själv, samtidigt kan jag fokusera så att jag glömmer bort den duktiga medleklassflicka jag alltid varit.
- Jag får ge utlopp för den aggression jag har inom mig och går därför upp i ringen till slut, trots att jag sagt att jag inte vill tävla. Den första matchen är både det häftigaste och det vidrigaste jag upplevt.
Åsa Sandell formulerade sig nästan genomgående i presens när hon berättade om sin boxningskarriär som hon, genom att reflektera över och skriva om, nu "satt en stor fet punkt för" som hon sa.
- Det känns skönt att jag aldrig kommer att gå upp i ringen igen, men jag har inte lämnat boxningen helt. Jag tränar fortfarande och ibland jobbar jag som tränare, fast jag tittar inte på matcher. Det är rätt tråkigt att se när andra boxas.
Terapeutisk resa
Hon som aldrig blivit slagen eller hade slagit någon annan, hon hade inte ens sett boxning på tv, beskrev det lustfyllda i att upptäcka en aggressivitet inom sig som hon inte haft en aning om tidigare. Lika mycket som hon nu känner sig färdig med boxarlivet, lika viktigt var det för henne att få fortsätta tävla efter EM-guldet som hon vann när hon var 34 år.
Då arbetade hon som kulturredaktör på Helsingborgs Dagblad och tyckte att hon lyckats förena skrivandet och boxningen bra. Men den terapeutiska resan var inte över, hon kände att hon hade ännu mer att lära sig om sig själv.
Alltid blåtiror
Det tog fyra år innan hon var tillbaka i ringen igen och den första proffsmatchen, 2004, vann hon på teknisk knockout i tredje ronden. Året därpå fick hon erbjudandet att boxas mot Laila Ali.
- Jag jobbar fortfarande som kulturredaktör i Helsingborg och pendlar mellan Skåne och USA. Jag är oförberedd men säger ja och försöker förbereda mig så gott jag kan ensam i Malmö. I svensk press står det att jag ska slaktas, sa Åsa Sandell och visade en bild från det klassiska "psykkriget" när boxarna stirrar varandra i ögonen efter invägningen.
Sedan visade hon en bild tagen en halv timme före matchen.
-Där stänger jag av allt och är i min egen bubbla. Jag är fortfarande stolt över att jag kan det.
Formuleringsbehov
Åsa Sandell började hela sin bildvisning med att visa hur hon såg ut efter att ha förlorat på teknisk knockout efter fem ronder mot Muhammad Alis dotter.
- Medan jag är proffs i USA har jag alltid blåtiror och jag bryr mig inte om att sminka över dem. De gör inte ont och är nog jobbigast för omgivningen, särskilt för pojkvänner.
Åsa Sandell var 39 år när hon slutade pendla mellan världsdelarna, tog tjänstledigt, hyrde ett rum på sex kvadrat och gjorde Gleason’s boxningsgym i Brooklyn till sitt vardagsrum.
- Det är en tolerant, varm plats där alla åldrar, nationaliteter och religioner får plats. Jag tycker mig slippa kategoriseringar i New York så länge jag gör det jag ska i ringen. Jag blir tuffare och mer fokuserad.
I medierna har slutet på idrottskarriären beskrivits som en följd av att Åsa Sandell blev gravid.
- Det blev en bra anledning, men jag var på väg att sluta före det.
Hon läste högt ur sin bok, om när hon insåg att hon var färdig med proffsboxarlivet.
- Jag kan leva med mina nederlag och förluster och glädjas över vinster och triumfer. Jag kan jubla över att jag vågat drömma.
- Jag kan hantera att alla inte gillar det jag håller på med, sa Åsa Sandell som upptäckte ett pockande formuleringsbehov sedan hon lämnat ringen för gott och därför skrev sin bok.