Om Ann-Katrin Tideström inte varit en respekterad norrbottnisk kollega (tidigare journalist och producent på utbildningsradion, numera frilansande skribent, pedagog och kulturarbetare) skulle jag nog aldrig ha brytt mig om hennes nya bok "Inga på Plattan". Vilket hade varit synd. (Cordia/Verbum förlag).
I den intervjuas en diakon i Stockholm och människor som vill frälsa andra har jag spontant svårt för. Dessutom arbetar diakonen Inga Pagréus i Klara kyrka - närmaste granne till eländet bland narkomaner och prostituerade på Malmskillnadsgatan och Plattan (som nedre delen av Sergels torg kallas). Roligare saker kan man väl läsa om?
I förordet berättar Ann-Katrin Tideström att hon själv hade betänkligheter över att lämna Luleå för detta uppdrag i huvudstadens misär. När hon ändå gjorde det upptäckte hon att i allt mörker fanns mycket ljus kring Inga Pagréus: "Inget mänskligt tycktes vara främmande för Inga. En krass realism och ett stråk av himlen. Nog ville jag skriva om henne".
Ann-Katrin Tideström har skrivit med stor respekt för den intervjuades egna formuleringar och för hennes arbete och tro. Boken tecknar inte bara ett porträtt av en intressant personlighet, som besitter oceaner av erfarenhet om hur man bäst visar andra människor respekt, utan också om hur arbetet i den slitna gamla kyrkan är organiserat.
Församlingen är inte rik i pengar räknat, men det hindrar den inte från dagliga aktiviteter bland samhällets värst utsatta. Året om möts människor från hela världen i Klara kyrka. En hoppfull och inspirerande bok i behändigt pocketformat - lätt att ha med sig överallt.
En annan norrbottnisk frilansjournalist är Kirunabon Kjell Törmä, även fotograf och chefredaktör och ansvarig utgivare för Kirunatidningen. I ett år har han samlat bilder av människorna i sin hemstad, vilket nu resulterat i boken "Ögonblick i Kiruna 2009-2010", utgiven på egna förlaget Nordkalotten ord och bild AB.
Det var förra sommaren som kommunen och LKAB gav Kjell Törmä uppdraget att dokumentera Kiruna och Kirunaborna, innan flyttningen av staden förändrar allt. Uppdragsgivarna räknade med omkring 600 bilder att samla i en databas. Det blev 2075, snyggt presenterade i ett tryckt fotoalbum. Förutom förord, några planritningar, och korta texter om vad som händer och kommer att hända i Kiruna, fyller bildmaterialet med tillhörande bildtexter hela boken. Den har för övrigt även formgetts av fotografen. En bildskatt som kommer att öka i värde genom åren, allt eftersom stadsflytten fortskrider. Kjell Törmä har fortsatt sitt fotograferande och planerar en uppföljare.
Tolv år har gått sedan Backabranden, diskoteksbranden på Backaplan i centrala Göteborg, som tog 63 ungdomars liv och skadade hundratals. Eva Wiklund har skrivit den första dokumentära boken om händelsen (bokförlaget Norén och Slottner). "Jag kommer sen" har Anne-Britt Söderberg och hennes omkomna dotter Johanna som utgångspunkt för ett dramaturgiskt berättande, byggt på intervjuer med ett 25-tal personer och ett tvåårigt faktasinsamlande.
Ämnet kan låta svårt och just den här mammans sorgearbete - när hon exempelvis går på seans och försöker få kontakt med sin döda dotters ande - känns främmande för mig, men vem vet hur jag själv skulle reagera i en liknande situation? Eva Wiklund visar också vänners och anhörigas olika reaktioner och sätt att överleva efter katastrofen, liksom hur polisen arbetade för att tills sist ringa in de fyra unga killar som dömdes för att ha anlagt branden.
Men boken är lättläst trots att den är faktaspäckad. Ett extra plus är att den avslutas med fotografier ur Anne-Britt Söderbergs fotalbum. Sympatiskt är också att anhörigföreningen Boa får fem kronor för varje såld bok.
Eva Wiklund har ett förflutet som journalist och har tidigare skrivit en bok om handikappsimmaren Anders Olsson.
Fimafeng heter ett bokförlag i Upspsala (namngivet efter den nordiske havsguden Aegirs flinke dräng) som startats av utflyttade norrbottningen Inger Norberg. Hon är född i Arvidsjaur, tog studenten i Piteå och tillbringar somrarna och en del av våren och hösten vid Piteälven utanför Älvsbyn. Det är förklaringern till att en av böckerna tryckts i Älvsbyn och bokbindare i Piteå anlitats.
Inger Norberg har arbetat som högstadielärare och dramapedagog i skolan, samt hos Svenska barnboksinstitutet i Stockholm som litteraturpedagog och läsfrämjare. Hon har skrivit läroböcker och författat läspedagogiska handböcker.
Fimafeng ger ut litteratur för barn och unga i hela Norden. Gemensamt för samtliga hittills utgivna böcker är att de skildrar mycket som hos de stora förlagen allför ofta slätas över och görs gulligare än det är i verkligheten. Här känns inget tillrättalagt på det viset, däremot är det nödvändigt att avsätta tid för samtal med barnen om innehållet.
Böckerna samtrycks på de nordiska språken svenska, nynorsk, bokmål, danska, finska, grönländska, isländska, färöiska, nordsamiska och den senaste boken även på tyska. I förlagets styrelse och redaktion representeras Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Målsättningen är att trycka böckerna på ännu fler språk som talas i Sverige och ambitionen är att de böcker som ges ut ska vara resultatet av samarbete mellan författare och illustratörer från minst två av de nordiska länderna.
Inger Nordberg berättar för PT att förlagets bokutgivning har vuxit fram ur de nordiska författar- och illustratörsseminarierna på Biskops Arnö. En del av utgivningen är särskilt för barn och unga med läshandikapp och eftersom skolorna börjar undervisa i nordiska språk nästa år, finns arbetsmaterial som passar Fimafengs böcker.
Än så länge arbetar förläggarna ideellt, eftersom ekonomin inte medger att löner betalas ut för det arbete som läggs ner.
I augusti 2009 utkom den första bilderboken, riktad till barn i mellanstideåldern. "Ille från det sista isflaket" av en dansk-svensk-grönländsk kvartett, är en underbart vältecknad berättelse om en isbjörn som blir flykting på grund av klimatet. Tryckt i Älvsbyn på sju språk. I år har förlaget gett ut "Älvis och Elvy" av Charlotta Björnulfson. Målningarna fyller varje uppslag och den orealistiska berättelsen om vänskapen mellan en gammal kvinna och en älg, som tillsammans övervinner sina rädslor, blir fullt möjlig att leva sig in i tack vare de vardagsnära bilderna.
"En annorlunda dag" en pojke som får en cykel på sin 12-årsdag, blir påkörd av en lastbil och dör är en finurlig ingång till ämnen som annars kan vara svåra att prata om, som exempelvis existentiella frågor, mobbning och hämndtankar.
"Fågelungen" är titeln på en ovanlig barnbok av Luleborna Dan och Inger Haupt (JH Publishers). Handlingen är angelägen och handlar om en asylsökande pojkes bakgrund och minnen.
Här väjs inte för krigets hemskheter och kontrasten till skolgården i Sverige är mycket tydlig. Också detta en bok som behöver tid för samtal när man läst den - och som är läsvärd även för vuxna.
B Wahlströms är det svenska förlag som fått ta hand om hundraårsutgåvan av den brittiska författaren Frances Hodgson Burnetts (1949-1924) mest älskade bok. Hon gav ut en rad titlar, främst barnlitteratur. "Den hemliga trädgården" är en lagom spännande och lärorik berättelse, med flera roliga karaktärer. Att den har stått sig genom hela 1900-talet och in i ett nytt sekel säger en del. Nyutgåvan är inlevelsefullt illustrerad av Robert Ingpen. Det här är ett praktverk som läsare i alla åldrar kan ha behållning av.
På tal om praktverk låter kanske inte "Stjärnmaskar och slemmaskar, Sipincula - Nemertea" så lockande, men så heter Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitets senaste volym i prakt fulla uppslagsverket "Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna".
Till slut ska det bli 100 volymer, alltid i två utgåvor. Den mera påkostade är i svenskt renskinn, den enklare varianten i klotband. Sistnämnda alternativ känns lyxigt det också, men så är jag också barnsligt förtjust i bilderböcker av alla slag. I den här, som i vanlig ordning är överskådlig med fina färgfoton, illustrationer och tabeller, får jag dessutom upptäcka en fascinerande ny värld av former och färger i naturen - och att människan satt både förfärligt fula och förtrollande fina namn på allt detta.
Den som hellre läser lyrik och gillar känsliga men samtidigt hårdhänt realistiska naturskildringar, rekommenderas Skellefteåförlaget Ord och Visors senaste utgivning. "Över land färdas båten på männens axlar" är en postum samling dikter av Bengt Hansson från Vilhelmina.
Läs titeln igen - en enda mening fylld av poesi och en särdeles utvecklad språkkänsla, som genomsyrar hela den ovanligt välfyllda diktboken. Bengt Hansson dog 2007 och jag kände inte till honom. Han skrev för sin egen skull och har inte varit utgiven förrän nu, men i förordet kan jag läsa mig till att han var fabriksarbetare och autodidakt.
Efter läsningen konstaterar jag att det är synd att denne ordkonstnär aldrig blev känd för en större läsekrets, om än nostalgin i de första dikterna tydligt tillhör en annan epok.
Precis som sonen Tordleif Hansson, som sammanställt urvalet i boken, hoppas jag att fler ska upptäcka Bengt Hansson, för på något sätt förmedlar han livsglädje.
Bland alla romaner som kommit ut i år, är Tahar Ben Jellouns "Min mamma" en av de vackraste - och fulaste.
Författaren som är från Marocko och bor i Frankrike, skriver om sin döende mammas sönderfall med allt från minnesförlust till nerskitna blöjor och andra tillkortakommanden. Han backar heller inte från sin egen dubbelmoral och oförmåga att faktiskt hjälpa sin mamma.
Storheten med skildringen är att Tahar Ben Jelloun ändå lyckats komponera den som en hyllningssång till sin älskade mor och samtidigt inkludera alla andra mödrar i kärleksförklaringen, som är av episka mått men presenterad som ett förtroende mellan författaren och läsaren. Porträttet av mamman tecknas genom hennes egna minnen och de ger också en tidsbestämd men livfull skildring av landet och några av dess invånare.