Boken om Vuollerim som retat medelklassen

Krokodil var proppfullt när Ordmåns sista gäst för säsongen stod på programmet. Lilian Ryd började med att förklara att hon skrev ”Vi åt aldrig lunch” (Dialogos förlag 2004) efter att i 30 år irriterat sig på de stora klyftor hon såg i samhället.
 Ambitionen var att undersöka den egna bakgrunden för att få förklaringar till varför hon känner sig främmande inför mycket som medelklassen står för.
Det visade sig att företeelser som gäller för Vuollerim är relevanta för hela Norrbotten. Ännu mer överraskad blev Lilian Ryd  när hon insåg att folk från alla hörn i Sverige delar hennes erfarenheter. På många andra håll i landet har man heller aldrig ätit lunch, kallat främmande för gäster, eller slutit upp bakom kvinnorörelsen. Lilian Ryd har fått  brev och telefonsamtal från kvinnor och män i alla åldrar från hela Sverige, som tycker att hon förklarat deras liv.
Medelklassen däremot, har i stor mån retat upp sig. Främst på förklaringen till varför arbetarklassens kvinnor inte slöt upp bakom Grupp 8 och andra av medelklassens kvinnogrupper: Det samhälle Lilian Ryd växte upp i var jämställt. Män och kvinnor var ett arbetslag, annars hade ingen överlevt.
– Det är kontroversiellt att tycka att också karlar är människor. Att så många ändå känner igen sig i boken visar att det finns en stor massa som aldrig får sin värld relaterad i det offentliga samtalet. En sån här bok är en droppe i havet jämfört med allt som getts ut om medelklassens vedermödor, sa Lilian Ryd vars barndom kallats extrem av en refuserande förläggare.
Nya generationer
Sådana felaktigheter kan hon bemöta med fakta, svårare är det att inse att dagens 20-åringar har det lika svårt som Lilian Ryd hade det när de  kommer från landet  till staden. Arbetarklassens möten med den borgerliga kulturen är fortfarande lika smärtsamma och missförstånden mellan norr-  och sörlänningar vanliga.
– När jag skrev trodde jag att mina analyser av socialhistoriska sammanhang angick folk mellan 50 och 60 år. Tyvärr känner även 20-åringar igen sig och jag tycker det är sorgligt.
Boken tar bland annat upp exempel som synen på pengar, sjukdomar och mediciner, städning, religion, med mera. Ordmåns publik fick sig många hjärtliga skratt när Lilian Ryd berättade och läste högt.
Tacka Båstad
Hon har varit bosatt i Båstad, vars kulturyttringar beskrivs på ett jämförande vis i ”Vi åt aldrig lunch”. En av Ordmåns åhörare undrade om hon fått några lokala reaktioner på den i huvudsak negativa bilden av staden.
– Ja, fast det var en Båstadsbo som tyckte att jag beskrivit allt på pricken. ”Människorna är precis så högfärdiga som du skriver” sa han, svarade Lilian Ryd och lät förstå att det varit roligt med lite mothugg därifrån också.
– Boken skulle ha varit mycket mer självgod om jag inte flyttat till Båstad. Innan dess var jag lite av uppfattningen att alla sörlänningar är idioter.
Nybyggare och mat
För tio år sedan började Lilian Ryd systematiskt gå igenom allt hon reagerat på sedan hon kom som student till Uppsala. Dessförinnan hade hon tagit ledigt från sin journalisttjänst för att skriva ”Kvinnor i väglöst land. Nybyggarkvinnors liv och arbete” (Arena 1995). ”Vi åt aldrig lunch” inleds för övrigt med en makalös studie av den ceremoni hon var med om, när hon fick pris för den förra boken av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Lilian Ryd har medverkat i flera antologier, uppslagsverk och liknande och den allra första boken som gavs ut 1989 skrev hon tillsammans med sin bror Yngve Ryd.