Skellefteåförfattaren Bo Lundgrens andra bok utspelar sig till största delen i en för Piteborna välbekant miljö, nämligen deras egen stad med omnejd. Bokens huvudperson, den synnerligen osympatiska småbrottslingen Per-Erik Fors, bor i byn Myrmark som ligger ungefär vid Stockbäcken. Han driver en krog i stan, och har en bunt kriminella historier i ryggsäcken. <br /><br />Oförmögen att släppa någon inpå livet, särskilt särbon Lena, plågas han av traumatiska minnen från barndomen. Pappan försökte bränna ner familjens hem med mamman och barnen kvar i huset. Per-Erik Fors växer upp med ett brinnande hat mot fadern, som försvann efter branden. <br /><br />Efter 30 år kommer ett ödesdigert telefonsamtal från faderns dödsbädd. Ett arv av stora mått väntar om sonen går med på faderns sista kusliga önskan, som inkluderar mord inom det världsledande knarksyndikatet.<br /><br /><br /><br />Därefter börjar en karusell med den organiserade brottsligheten i centrum att snurra allt fortare. Sakta uppdagas konsekvenserna av faderns arv till de två barnen, Per-Erik Fors och systern Eva-Marie.<br /><br />"Farsarv" är en tegelsten till det yttre, med blytung titel och dystert bokomslag. Det som verkar dölja sig mellan pärmarna är ett familjedrama, men beskrivningen ligger långt från verkligheten trots att familjeaspekten finns i handlingens centrum. <br /><br />Boken är en thriller, och innehåller också en hel del action. De norrbottniska poliserna kliar sig frågande i huvudet när specialstyrkor från Israel besöker länet samtidigt med utsända yrkesmördare och knarkenheter från omvärlden.<br /><br /><br /><br />Huvudpersonen Per-Erik Fors är våldsam, girig, med få skrupler. Men mellan thrillersekvenserna förklaras hans bakgrund, från ungdomsbrottsligheten vidare genom kriminaliteten till den förhärdade man han blivit. Trots de osympatiska dragen lär man känna honom djupare.<br /><br />Jag saknar dock fördjupningar i kvinnokaraktärerna, särskilt hos systern som precis som sin bror verkar ha saker att dölja. Hon äger som brodern mindre insmickrande drag och får agera med visst svängrum. Flickvännen Lena blir tam och blek vid sidan om den handlingskraftige Fors.<br /><br />Osannolik var det första ord jag tänkte på när de första kapitlen avklarats, och visst äger författaren ett stort mått fantasi, men i grunden behåller jag intresset boken igenom. Den är - om inte perfekt - i alla fall läsvärd. <br /><br />Det ofullständiga slutet förbryllar. Kanske har herr Lundgren tänkt sig en uppföljare? Förhoppningen blir i så fall att kvinnorna träder fram tydligare. <br /><br />
