Inspiration hämtar han från film, tv-serier och serietidningar.
Han kommer från en kreativ släkt och har ägnat sig åt så väl filmskapande som tecknande. Skapandet har kommit naturligt.
– Det är som att äta eller göra andra naturliga behov. Man måste skapa, säger Torbjörn Berg som kommer från Norrfjärden.
Med en pappa som varit svetsare på järnverket faller äpplet inte så långt från trädet.
– Jag tänkte att jag gör en gubbe. Jag såg tv-serien ”Futurama” och bestämde mig för att göra roboten Bender.
När flickvännen tog bilder av hans ”plåtskrot” spreds bilderna och folk började höra av sig.
– Folk kom och tittade på prylarna. Jag såg i ögonen hur glada de blev. Du vet, som när man är liten och allt är möjligt och inga begränsningar finns.
Material kan vara sådant som han hittar på skroten. Han gillar att återvinna. En gasflaska kan bli en kropp, ett rör kan bli ett huvud. Hjärtat är med och de fiffiga lösningarna många.
Att kapa, svetsa, böja, forma, vinkelslipa, polera och montera är ett både skitigt och tidsödande jobb. Tre till sex månader kan en figur ta. Vissa har tagit något år. Han konstaterar att materialet lever sitt eget liv.
– Att forma i stål är en utmaning. Stål kan vara hårt och det kan fjädra och greja.
Som konstnär verkar han under namnet Thor-Bear Mountain. Han vill att det är konsten som uppmärksammas, inte personen bakom. En del skapelser är fritt ur fantasin, andra har koppling till tecknad film, skräck eller science fiction.
– Det är roligt när det kommer någon unge som tittar på en pryl och säger ”jättebra, men var startar du den”, berättar Torbjörn Berg och skrattar.
Dock har en del objekt inbyggd belysning och i fallet med Bender finns en inbyggd discokula som snurrar runt.
När PT träffar Torbjörn Berg i konsthallen håller han på att ställa upp sina pjäser, som i de flesta fall är ganska stora. En del har han gett bort och därmed fått låna tillbaka inför utställningen.
Varför gör du det här?
– Dels måste man ha ett kreativt utlopp. Man sträcker sina gränser utöver det sunda. Och sedan blir folk så glada. När man ser att det tänds ett ljus i deras ögon, som på julafton när tomten kommer, och så börjar de prata om att göra någonting själva ... Man smittar folk med kreativitet.
– Det är väl lite självpåtaget naivt att hålla på med sånt här, men varför ska man vara tråkig och glåmig? Jag får väl ta det om folk kallar mig barnslig. Kan man göra en människa glad är det värt det.
Fotnot: ”Alchemy of Steel” pågår till och med den 26 februari.