Ettårsdagen sedan sonens död närmar sig. Marcus Birro berättar att han och flickvännen har olika sätt att hantera sorgen.
- Jonna är mer konfronterande. Det är så många som tycker att jag är modig för att jag berättar om det här i media, men att skriva är mitt jobb. Jag har aldrig jobbat så hårt som under det här året.
Brist på empati
"Svarta vykort" handlar om de två barn som Marcus Birro och hans flickvän förlorade på grund av för tidig födsel. Han ser inte sina barns gemensamma öde som missfall, eller som han skriver i boken: "Missfall är ett väldigt missvisande ord. Kvinnan föder ju fram barnet. Det är en förlossning. Det var inget fel på vår dotter. Hon var helt frisk. Det var inget fel på Dante heller. Ändå fick de inte chansen att leva."Med ilska skriver han om den svenska sjukvårdens brister. Empatin han och flickvännen mötte var obefintlig. Vid första graviditeten klagade flickvännen på att det ömmade när hon kissade men något prov togs aldrig. En kort tid senare fick hon krampaktiga sammandragningar och på akuten tog läkaren ett prov för att avgöra om hon hade urinvägsinfektion. Sköterskan paret mötte under första besöket skulle ha gjort det redan då, tycker Marcus Birro. På väg till akuten råkade de ut för en ambulansförare som spelade Metallica på hög volym, och som knappt brydde sig om att sänka volymen.
Urinvägsinfektionen blev orsaken till att paret förlorade sin son, 23 veckor gammal. Andra barnet, en flicka, dog på grund av för kort livmodertapp.
Marcus Birro söker sig till litteraturen när något stort händer i hans liv. När han sökte efter böcker om att förlora barn i för tidig födsel hittade han knappt några.
- Det finns ganska lite om sorg, och ingenting om den här typen av sorg. Inte minst saknas böcker om detta ämne skrivna av manliga författare. Allt som går att sätta ord på gör gott. En katastrof blir lättare om man finner ord för den, då blir den begripligt på något sätt.
Marcus Birro beslöt sig för att skriva sin egen tröstebok. För honom har det varit viktigt att göra boken allmängiltig, så att den kan ge tröst för allt.
Det är något av det ordlösas skikt som Marcus Birro rört sig inom under skrivandet. Att finna ord för en svår och djup känsla är författarens ständiga brottningsmatch. Marcus Birro berättar att skrivandet är ett slags kall, i alla fall var det så med "Svarta vykort".
Inte ensamma
Svårigheter med skrivprocessen har varit att gå tillbaka till texten och koppla på författarrollen. Precis som i hela sitt författarskap har Marcus Birro agerat efter känsla.- Hade det varit min första bok hade det varit annorlunda.
Reaktioner på boken har fått honom att inse att han och flickvännen inte är ensamma om att ha förlorat barn i för tidig födsel.
- Vi trodde att vi var helt unika, men det är fasansfullt vanligt, säger han.
Media har också reagerat. Marcus Birro har blivit intervjuad i flera tidningar och i tv, men sjukvården har inte bemödat sig om att svara honom.
- Svensk sjukvård har förlorat i empatin, och det där går igen i hela samhället. För mig är det uppenbart att det finns en empatibrist. Det handlar om schlagerlåtar till svensk sjukvård, Sverige har en grandios självbild. Det är liksom James Dean i spegeln varje dag.
Tre genrer i en
"Svarta vykort" är poesi, prosa och debatt på en och samma gång. I de tre olika genrernas uttryck hittade Marcus Birro en ingång. Han ville inte gömma sig bakom några litterära grepp. Det var också viktigt att boken kom ut fort och i ett tillgängligt format som pocket.- Jag vill att vägen mellan mig och läsaren ska vara kort, säger han.