Bilder av hav och vatten

Vågorna är skrämmande höga. Kanske är det för att jag är barn och inte van vid havet. Jag sitter i båten med min bror och hans flickvän. Det blåser och jag har blivit tillsagd att sitta ned flera gånger.

Utanför Småskärsudden befinner vi oss. Nära fyren som reser sig upp ur vattnet. Vi är så nära att jag kan ta i fyrens kalla kropp. Jag följer den uppåt med min blick så långt jag vågar, men fyren är för hög och jag för liten.

Ett annat vatten finns i mina minnen. Roka viltvatten som i hembyn blir till en å. Lugn om somrarna, vild om våren. Pappa tog mig till badplatsen mittemot kvarnen en gång. Det var islossning och flaken sköt upp ur vattnet som spjut. Jag såg honom gå på isen och plötsligt sjunka ned mellan två flak. Han tog sig upp och kom tillbaka till strandkanten.

I mina minnen finns inga förklarliga övergångar. Inga sammanfogningar. Mina bilder av hav och vatten är fragment. I höstas gick jag längs stranden på Gläntan utanför Pitholm. Jag var ensam, regn och vind låg i luften. Jag och vågorna som drev hårt mot stranden. Det fanns ingenting annat att göra än att stå kvar och känna sig liten.