Längs Stridholmsvägen som leder till älven och grustaget finns en berättelse om kärlek. I utkanten av Piteå där ingenting till synes spännande händer finns denna röda gård med tillhörande bagarstuga. Om det så är journalistiska eller skönlitterära texter jag skriver - det är i Stridholm jag börjar. När minnena lämnar mig tar skrivandet vid.
Köksklockan på väggen som tickar fram varje sekund. Det enkla träkorset ovanför matbordet. En plats som Stridholm och ett hem som min fasters har lämnat mig med mycket. Framför allt har platsen och hemmet gett mig en ingång till berättelsen om mig själv. Ingen kan undgå att jag skriver det här med viss sentimentalitet, men så nära kan en plats vara och framför allt människorna som bor där.