Han och Kjell-Peder Johansson började skissa på ideer till operan för två år sedan. Partituret och texten var färdigt vid årskiftet och enligt Jan Sandström måste musiken vara färdig i god tid innan casting och dekor kan göras.
Musiken beskriver han som väldigt rik.
- Den rör sig över många fält. Det finns en Bellmansk underton under alltihop, säger Jan Sandström och tillägger att musiken rör sig från musikalinslag till komplexa modernistiska inslag.
Samma musikaliska rötter
Under den två timmar långa föreställningen växlas berättarteknik och röstlägen. Rollen som Carl Michael Bellman spelas av baryton Olle Persson, en av Sveriges mest anlitade manliga sångare. Jan Sandström känner honom sedan studietiden.- Han har ett stort och bra omfång och han är duktig på att förändra sin röst, dramatiskt är det väldigt viktigt, säger Jan Sandström.
Kjell-Peder Johansson säger att han och Jan Sandström har samma musikaliska rötter, kärleken till Bellman och Beatles. De har haft ett nära samarbete och även fast Kjell-Peder Johansson står för text och regi och Jan Sandström för musik har de under skapandet gripit in i varandras områden.
- Oftast lämnar librettisten ifrån sig sin text, men så har det inte varit i det här fallet, säger Kjell-Peder Johansson.
Bellmans fru
Under gymnasietiden inspirerade hans svensklärare honom att ta till sig Bellmans sångskatt. Under 70-talet förstod han också att Bellman var mer än det som stod i skolböckerna när han hörde Fred Åkerström sjunga Bellman-sånger.I skrivandet har Kjell-Peder Johansson varit inriktad på att få med viktiga kvinnoroller. Han tänker inte direkt på Ulla Winbladh utan på den stund när diktaren såg Lovisa för första gången.
- När Bellman fick syn på Lovisa lär han ha sagt: Hon och ingen annan, berättar Kjell-Peder Johansson.
Första utkastet till operan som han skrev var en aria till Lovisa, en sång till det barn hon bar i sin mage. Rollen som Lovisa, Bellmans fru, spelas av Paula Hoffman.
Hela livet gestaltas
I dialogerna har upphovsmännen jobbat med rytmiken. Kjell-Peder Johansson säger att den språkliga rytmen tillför ett flöde. Han skrev färdigt i slutet av förra året. Fram tills repetitionerna som pågått i tre veckor hade han mer eller mindre släppt manuset. I arbetet med regin har han försökt att inte vara bunden till det han först skrev.- Föreställningen är fruktansvärt rolig och innehåller även mycket allvar, smärta, förnedring, grusade och infriade förhoppningar. Det är hela livet, säger Kjell-Peder Johansson.
Handlingen är gjord med en poetisk frihet och håller ingen kronologisk eller historisk korrekthet.
- Allt som händer på scen har hänt på riktigt, men i komprimerad form, berättar Kjell-Peder Johansson.
En linje i operan är Bellmans strävan att vinna uppskattning hos kung Gustav III i strävan efter framgång och försörjning.