Vad som är bra definierar Richard Kårström likadant både vad gäller fotograferandet och måleriet:
- Att få fram en känsla så att folk blir berörda är vad jag vill. Bilderna är ganska provokativa och humoristiska och jag skiter i regler. Om alla följer reglerna sticker ingenting ut.
Fotona manipulerar han till exempel i photoshop tills han blir helt nöjd med ljus, färger och komposition. Han kan sitta i timtal framför datorn och jobba med det. Från början handlade det om tävlingsinstinkt - han kom från ingenstans, hade enkel kamerautrustning, började fotografera under festivaler och blev omgående efterfrågad. Numera är han det internationellt kända Luleåbandet Raised Fists husfotograf och får ständigt nya erbjudanden. Det senaste från Confession och andra band i Australien.
- Jag bryr mig inte om regeln att fotografier ska vara helt sanna, jag kör tills det blir snyggt och jag är bra på att retuschera.
- Ändå har jag en unik stil, folk jag inte känner, och inte ens talar samma språk som, känner igen mina foton utan att namnet är med. Jag har fastnat i metal för jag vill ha fart och kraft i bilderna.
Ljud inspirerar
När han började måla gjorde han också det med inställningen att konst inte ska göras utifrån några förutbestämda gränser. Därför har han heller ingen lust att gå någon konstnärlig utbildning.
- Min fantasi är nog lite för livlig för att folk inte ska ha fördomar om bilderna. När jag lagt upp dem på facebook har jag fått kommentarer som undrar ifall jag tar droger. Det gör jag inte, men jag måste alltid ha ljud omkring mig när jag skissar och målar.
Ljuden kan till exempel vara musik, kafésorl, eller stämningen på en förfest, och lusten att skapa bilder kan infalla när som helst.
- Om det som är runt omkring gör att jag tappar koncentrationen ett tag, underlättar det bara. Det är då jag brukar få nya idéer när jag tittar igen på det jag gjort.
Richard Kårström har ingen annan förklaring än bekräftelsebehov till varför han började måla, men säger att han "börjat med att sluta" söka bekräftelse.
- Eftersom folk frågar om de får köpa mina tavlor måste de ju gilla dem, just nu ger jag bort tavlor för att kunna ha plats att bo i lägenheten. Kanske börjar jag bli blasé, men jag behöver inte bekräftelsen längre. Nu handlar det mer om någon underliggande känsla som jag har lust att få ur mig.
Det har hänt mer än en gång att han exempelvis suttit på ett fik och fått sådan lust att rita att han sprungit till närmaste affär där de säljer canvasark, för att sedan återvända till fiket och sätta igång genast.
- På senare tid har jag slutat att skissa med blyerts först. Jag är säkrare och börjar direkt med spritpenna. Grunden brukar se kass ut i vilket fall som helst, men det jag gör blir mer och mer detaljerat. I början kunde jag ingenting om färgläggning, så allra först gjorde jag en svartvit serie, säger Richard Kårström.
Han har testat graffiti, men det fastnade han inte alls för.
- Pennor är vad jag vill använda mig av och jag inspireras av tatueringsartister och olika musikbands supportkläder. Det finns en tatueringsgenre som jag gillar för att den är simpel, som går ut på att ta bort alla slags skuggor och små detaljer.
- Jag kör med den stilen, fast jag lägger till andra detaljer. Skuggning orkar jag inte lära mig, det är enkelt i photoshop men svårt att göra för hand, säger Richard Kårström.
Han lägger inte ner speciellt mycket pengar på material:
- Jag använder de billigaste arken som finns och helt vanliga spritpennor. Att arken blir skeva spelar ingen roll, om någon köper får de rätta till dem själva.
Vill starta eget
I takt med att han fått ett positivt rykte om sig genom fotograferandet, säger han sig också ha blivit mer professionell. Att jobba gratis på festivaler för att skapa sig ett namn är inte alls aktuellt längre, istället är målet ett deltidsjobb så att han har något att falla tillbaka på under perioder när det är tunnare med frilansuppdragen.
- Jag skulle vilja starta ett eget företag som sysslar med grafik, foto och retuschering, till exempel göra posters åt olika event. Innan november förra året hade jag aldrig gjort nåt sånt, men nu jobbar jag med sportbaren Challenge och deras grafiska eventprofil , säger Richard Kårström.
Han har nyligen börjat producera musikvideor också. Det gick till ungefär som med allt annat han sysslar med - han funderade på om han skulle kunna bli bra på det och jobbar nu med ett stort och två mindre projekt, varav ett med gruppen Populärmusik.
- Ännu vet jag inte hur bra jag är på videoproduktion, men det handlar mest om tid, planering och budget. Så här i början kör jag med personlig budget och kompisarna brukar kalla mig "gör-det-själv-Richard". Istället för att köpa dyra prylar tillverkar jag dem själv.
- Nyligen byggde jag en kamerarigg av de billigaste delar jag kunde hitta. Den kanske inte är lika bra som en dyr färdigköpt rigg, men den tar mig till samma konstnärliga nivå, säger han och ger följande liknelse:
- Den dyraste kameran ger inte bäst bilder om man ändå är dålig på att fota. Känslan för det man gör är viktigare än prylarna.
Vill dö känd
Richard Kårström säger att han aldrig varit ute efter att tjäna pengar. Han har vidlyftigare drömmar än så och för att infria dem tar han sig ständigt vatten över huvudet:
- En sak som jag lärt mig av livet är att man ska ha mål som egentligen inte går att nå upp till. Det kan ta en långt. Man ska inte lyssna på folk som säger att man ska lägga av med det man brinner för, då kommer man sig ingenstans.
- Jag vill inte bli rik men jag vill att folk ska komma ihåg mig. Jag vill dö känd!
Denna livsinställning har tagit Richard Kårström långt ut i världen, men en gång höll han på att drunkna i arbete:
- Efter en sommar med fem festivaler på tre veckor, då jag hade varit vaken 14-18 timmar per dygn, var jag helt utbränd och mådde dåligt i två månader. Nu behöver jag inte låta mig utnyttjas på det sättet längre.
Fotografierna har Richard Kårström ställt ut i bland annat Kulturens hus i Luleå. Utställningen i PT:s foajé är hans första offentliga visning av sina målningar utanför internet. Den färskaste är gjord dagen innan hängningen, den äldsta för omkring ett år sedan.
- Den grej som jag varit mest nöjd med hittills är en vithaj som jag gjorde på 20 minuter. Min tjej fick den.