Bejublat saxparty med Stengård i kyrkan
Konsert: Johan StengårdMedverkande: Rune Broberg, piano; Mikael Grahn, sång och Öjebyns KyrkokörPlats: Öjebyns kyrka, torsdag kvällPublik: Drygt 100 personerLängd: 1 timme och 45 minuterE konsert
Det mest förgyllda som vi tar del av i Öjebyns kyrka är Stengårds teknik och varma, luftiga ljud. Mannen har under trettio år spelat så mycket saxofon att rörbladet nu måste vara en lika naturlig del av hans kropp som hans stämband och resultatet är stundtals magiskt. Det meditativa solostycke i folkton han spelat på statsbesök i Thailand är ett exempel, improvisationerna över "Blinka lilla stjärna" och "Tryggare kan ingen vara" ett annat. Men lika ofta slår det över och blir för smörigt eller bräkigt, till viss del också på grund av akustiken.
Men det är befriande att slippa de stråkpads och
reverb-våta nylongitarrer som återfinns på skivorna och istället få pianisten Rune Broberg, som vi ofta hört tillsammans med Putte Wickman. Han hindrar med sitt effektiva spel Stengårds smooth-jazz från att kantra ner i vad som på skiva ibland låter som utdrag ur en porrfilm från 1991. Men kvällens upplevelse är ändå att höra Micke Grahn, för många bekant som rektor i Fame Factory, med sin kraftfulla röst sjunga gospel så det ekar i stenväggarna.
De sista mjukt smekande tonerna av "Amazing grace" klingar långsamt ut, Johan Stengård lyfter sin tenorsaxofon mot skyn och kysser den. Musikerna bugar djupt och publiken svarar med stående ovationer. Så kan det gå till en torsdagskväll på saxparty i Öjebyn.
Så jobbar vi med nyheter