Bättre reklam än så här kan romanssången inte få
Romanskonsert: Ivonne Fuchs, alt, Anna Christensson, piano.Plats: Norrfjärdens kyrka fredag kväll.Program: "Människans natur" med tonsättningar av Wilhelm Stenhammar, Sigurd von Koch, Johannes Brahms, Gösta Nystroem, Hugo Wolf, Edward Grieg. Tid: En timme och en kvart.E Konsert
Det treåriga projekt för romanssångens bevarande, som Riksförbundet Sveriges Kammarmusikarrangörer drev till 2004, blev mycket framgångsrikt. En viktig del av Ordet och Tonen som projektet kallades, har fått en fortsättning: Att lansera ett romanspar varje år, som får möjlighet att ge konserter vid olika sommarfestivaler i landet. Efter den här konserten är jag beredd att kalla det för ett genidrag. Samtliga vinnare har uppträtt vid Festspel i Pite Älvdal och för varje år som gått har kvalitetsnivån höjts ett snäpp.
I år vann en duo med en sångerska vid namn Ivonne Fuchs. Hon är från Tyskland och besitter en fullödig altstämma, perfekt svenskt uttal, samt medryckande känsla för de stämningar som tonsättarna och poeterna velat uttrycka. En sådan sångerska kräver sin vapendragare. Anna Christensson vid flygeln hade det nödvändiga drivet i sitt spel. Instrumentet i en romansduo ska inte enbart ackompanjera, utan vara en lika viktig del av framförandet som sången. I början tyckte jag inte att så var fallet, men ju längre in i programmet duon förde publiken, desto mer tillintetgjordes mina tvivel.
Duon gjorde det inte lätt för sig, om än det väl sammanhållna programmet började melodiskt och sommarglättigt med tre dikter tonsatta av den svenska romansmusikens största tonsättare, Wilhelm Stenhammar. Han var verksam under samma tidsepok som de övriga valda kompositörerna - i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De nästa tre sångerna var österländska både till text och musik, med ett betydligt mer dramatiskt uttryck.
Sedan blev det både humoristiskt och sorgligt med tre tonsättningar av tyska dikter som Brahms skrivit musik till. Det började i skogen och slutade vid havet, där sedan havsskildraren framför andra, Gösta Nystroem, tog vid. Den första sången var Edith Södergrans "Nocturne" och sedan kom Ragnar Jändel och Hjalmar Gullberg med sina helt olika gestaltningar av stormar och lugn på havet. Romansduon hade också letat fram två dikter av en tysk vid namn Edward Mörike, tonsatta av Hugo Wolf. Han och överraskande många av de för kvällen valda tonsättarna och poeterna dog unga och fattiga, men inspiration hade de uppenbarligen ett överflöd av. De här båda romanserna bildade också kontraster av kärlekssökande längtan till naturen och vild nattlig ritt mot en brinnande kvarn där döden väntar.
Efter Griegs tonsättning av Arne Garborgs "Ved Gjetle Bekken" och ett extranummer, kan jag bara konstatera att det är för väl att lanseringsstipendiet av romanspar inte lagts ner. Bättre reklam än så här kan romanssången knappast få.
För övrigt blir det en romansmaraton i Sverige nästa år, i Malmö. En upprepning av Ordet och Tonens final i Stockholm 2004, när gräddan av landets konstmusiker samlades för att helt ideellt bjuda på romanser från morgon till kväll.
Så jobbar vi med nyheter