Bananinvasion på Borggården

Pssst! Jag ska avslöja en hemlighet. Jag känner till den perfekta dagen-efter-medicinen. Nä, inte Treo - utan bananer! Upptäckten gjordes på Hultsfredsfestivalen 1997 när Electric Banana Band spelade för ett helt hav av bakfulla, rödögda festivalbesökare, som glatt gungade och sjöng med i Banankontakt och gjorde alla de obligatoriska rörelserna. Bara för att en timme senare gå därifrån, uppenbart välmående till kropp och själ och utan grus i ögonen. Publiken på Borggården är däremot varken rödögd eller sliten. Men det är många stora ögon när jonglerande och styltutrustade gycklare går runt bland publiken och när Piteås egen illusionist Peter Varg värmer upp oss på ett närmast barnförbjudet sätt. Stämningen är helt enkelt på topp bland picknickande barnfamiljer och precis lagom till konserten blåser dessutom regnmolnen bort.

På scen, framför en fantastisk backdrop, står efter lång väntan en laguppställning både större och gladare än ett fotbollslag, med Lasse "Trazan" Åberg, Klasse "Banarne" Möllberg och Janne "Zebran" Schaffer som självklara forwards och vokalgruppen Riltons Vänner (som gav en kul konsert på Kårhuset i Piteå för exakt ett år sedan) körandes på mittfältet. Nu kallas de The Flamingos och man förstår snabbt varför när man ser de spektakulära scenkläderna. Musikaliskt tillför de ännu mer och att plocka med dem på turne är riktigt bra tänkt. Backlinjen känns trygg och stabil med Pablo Cepeda på percussion och Martin "Pantern" Persson på klaviatur för att nämna några. Och slutligen fantomteknikern Janne Ugand (Funk Unit med flera) bakom taktikbordet, förlåt mixerbordet. Följaktligen låter det krispigt och tydligt, åtminstone där jag sitter på en asfaltsgång mitt i folkhavet. Kanske lite för högt för de små barnen och går man längre fram störs man av ekon från Borggårdens bakre väggar - en av "konsertlokalens" minusnoteringar.

Jag kan inte komma ihåg när jag senast var på en så lärorik konsert. Vi lär oss både att joddla och simma, hur regnskogen fungerar, vad trängselskatt är och hur den finska texten på Oboj-paketen låter i dansbandsversion. Men framför allt får vi höra en lång rad discodoftande, och en och annan rockrykande, historia om djungens alla djur. "Banankontakt", "Zwampen" och "Ap-joddel" kan väl en hel generation barn och vuxna nynna i sömnen men hur är det med det nyare materialet? Ja, det blir faktiskt en dipp i mitten, åtminstone för mig som trots att barnasinnet är kvar inte hängt med ordentligt i bandets produktion på senare år. Men den som väntar på något gott - mot slutet radas de gamla hitsen upp tillsammans med nyare som "Kameleont" och "Min piraya Maya" och det är bara att resignera och sjunga med. Janne Schaffer, som haft mer än ett finger med i de flesta låtars tillkomst, är nog egentligen lika underskattad som låtskrivare som han är överskattad som gitarrist.

Åberg och Möllberg har förresten lyckats med något som ingen kan överträffa - en morgon under premiärsäsongen av "Trazan och Banarne" visade en tittarundersökning att 100 procent av landets barn såg programmet. När serien senare skulle repriseras var banden raderade och ur frustrationen föddes både en ny programserie och Electric Banana Band. Så tack för den kulturgärningen, bandarkivet!

Bananinvasion på Borggården

Konsert: Familjeföreställning med Electric Banana BandPlats: Borggården, Furunäset i Piteå, fredag kvällPublik: Barnfamiljer så långt ögat nårLängd: En och en halv timmeE KONSERT