Åsa sätter ord på sina filmiska bilder

För Ordmåns publik berättade Åsa Anderberg Strollo att hon tänker i bilder mer än i ord när hon skriver. På gymnasiet skrev hon noveller som publicerades och gav henne extrapengar, vilket gjorde att hon utbildade sig till manusförfattare. Under studietiden började hon skriva ett filmmanus om en flicka som växer upp med en psykiskt sjuk mamma och en rätt så frånvarande pappa. Tio år senare blev den berättelsen hennes skönlitterära debut. Men handlingen är fortfarande uppbyggd i scener med dramatiska vänpunkter på strategiska ställen, ungefär som i en film.
- En av mina föräldrar drabbades av bipolär sjukdom, det som förut kallades manodepressivitet. Jag hade det jobbigt hemma under tonåren och vet att det är många ungdomar som behöver höra att de förtjänar att må bra, därför är det härligt att boken fick så stor uppmärksamhet med Augustnomineringen, sa Åsa Anderberg Strollo.
Hon förklarade att hon skriver om det som hon har erfarenhet av, men absolut inte självbiografiskt.
- Jag vill visa att det kan bli självdestruktivt att vara alltför lojal mot den man älskar och jag vill säga till ungdomar som tvingas ta hand om sina föräldrar att de inte är ensamma. Man ska inte vara tyst, att våga prata är bättre.
Blodsband
Efter ett tag började Åsa Anderberg Strollo skriva ännu en bok. Eftersom hon ville stanna i ungdomsgenren satsade hon på att skildra ett lite ljusare familjeförhållande där alla egentligen mår bra, men där det ändå finns ett problem.
- Den boken handlar om föräldraskap och titeln "Blod" syftar på blodsband, sa hon och visade hur hon strukturerar en tidslinje med lappar i tre rader för att planera hur handlingen ska löpa.
Att visualisera texten på det viset för att sedan flytta runt den manuellt har hon lärt sig från teve- och filmproduktioner.
- Jag tycker att allt blir tydligare om jag gör så. En sådan verktygslåda är bra att ha när man kör fast, men det kan bli för mycket också så nu försöker jag komma bort ifrån det åtminstone till en del.
Åsa Anderberg Strollo pratade konsekvent i "akter" istället för i kapitel när hon berättade om sina böcker och hur hon går tillväga när hon skriver dem. Den andra boken arbetade hon med på samma sätt som med den första, vilket hon senare tyckte var ett misstag:
- Det blev inte bra, boken blev inte lika färdig när jag skulle skicka den till förlaget. Jag börjar inse att varje bok har sin egen process.
Till sist konstaterade Åsa Anderberg Strollo att självdisciplin och envishet är de personliga egenskaper hon haft mest hjälp av i skrivandet.
- När jag mött motstånd har jag varit glad för vissa påpekanden, men jag har också tänkt på att vara trogen mina karaktärer och inte ge efter för mycket. Det kan kännas ensamt ibland.

Åsa sätter ord på sina filmiska bilder

Dramatikern och författaren Åsa Anderberg Strollo började skriva därför att hon tycker att det är jobbigt att prata. På senare år har hon pratat ändå, inte minst sedan 2007 när hennes första roman kom ut och nominerades till Augustpriset för bästa ungdomsbok.