Huvudkaraktären Hanna i boken ”Stå inte för nära kanten” är född i Tyskland, uppvuxen i Gällivare och bosatt i Göteborg, precis som Annika Mayer själv. Under en kort period när hon arbetade deltid i samband med att hon bytte yrke, bestämde hon sig för att påbörja det som hon så länge längtat efter – att berätta en bra historia skriftligt. Annika Mayer är sprungen ur en rik muntlig berättartradition och har alltid tyckt om det där med att väcka andras nyfikenhet. Efter tre och ett halvt år var hon klar med boken. En tid som hon på måndagskvällen beskrev som en kamp, när hon gästade kulturföreningen Ordmån i Piteå.
– Jag grottar gärna in mig i relationer, så jag ville skildra vilka konsekvenser det får när vi inte vågar lyssna på oss själva, vår inre röst.
Kontraster
Hon förklarade också att även om yttre omständigheter i boken liknar hennes egna livserfarenheter, är det ingen självbiografi hon skrivit.
– Att berätta min egen historia är jag helt ointresserad av, det viktigaste är att det är en bra historia. Men jag bestämde mig för att skriva utifrån premisser jag känner till, sa Annika Mayer.
Hon nämnde flera fördelar med detta och en är förstås att det är enklast att skriva om en person från Gällivare när man själv är därifrån.
– Då behövs ingen research, jag kan ju miljön. Gällivare är också ett fascinerande samhälle på många sätt, och en bra spegel till det glassiga livet i storstan. Båda världarna blir tydliga.
Varken Annika Mayer eller fiktiva Hanna är ensamma om den känslostorm som väcks hos återvändare som ser Dundret torna upp sig långt innan man når själva samhället.
– Nu har jag bott längre i Göteborg än i Gällivare och har en slags hatkärlek till uppväxtorten som jag tror många kan känna igen sig i oavsett var man kommer ifrån.
”Stå inte för nära kanten” utspelar sig 1995, med brottstycken från Tyskland 1974. Hanna söker efter sig själv och kärleken samtidigt som hon bearbetar ett livsmysterium.
Hon har en komplicerad relation till sin mamma och har aldrig fått klarhet i varför hon lämnade sin man i Tyskland. Ett liknande mysterium har följt Annika Mayer genom livet.
– Min mamma lämnade Tyskland med tre barn, efter att hon levt där med vår pappa i fyra år. De var väldigt kära i varandra, sa hon och visade bilder från sitt personliga fotoalbum.
– Att mamma lämnat honom förstod jag många år senare, men jag har aldrig fått klarhet i varför. I boken har jag hittat på en orsak till Hannas mammas agerande.
Uppföljarna kommer också att ha mamma-dotter-relation i flera led som röd tråd, försäkrade Annika Mayer.
En farlig kant
Hon läste långa stycken ur sin bok, för att presentera karaktärerna. En av de viktigaste är Hannas bästa vän Kattis och dialogen är fylld av både allvar och humor. Sanningssägaren Kattis är för mycket av allt, en vän som Hanna älskar och inte kan vara utan men som hon också skäms för när de är i Göteborg.
Efter att allra först ha varit på Bokmässan i Göteborg och pratat om sin bok, har Annika Mayer gjort det i många olika sammanhang.
– Vart jag än kommer vill de flesta veta om Kattis finns i verkligheten, i så fall vill de gärna träffa henne. Kattis är väl jordad i Gällivare och den hon liknar mest är min kusin som bor där.
– Kusinen är som en extra storasyster för mig och hon säger sådant som andra inte vågar säga. Men hon är den enda jag vet som inte tycker om bokens Kattis, hon tycker att den karaktären är för vulgär, sa Annika Mayer.
Som svar på en fråga från publiken förklarade hon att boktiteln både är symbolisk och bildlig. Dels balanserar Hanna ofta på kanten till livets avgrund, dels handlar det om att inte stå för nära perrongkanten på tågstationen i Gällivare.