Anna Laestadius Larsson är journalist sedan mer än 20 år tillbaka och har som sådan i huvudsak intresserat sig för jämställdhetsfrågor. I dagarna har hon avslutat andra delen i den planerade trilogin som kretsar kring den yngsta kungliga bruden i svensk modern historia. I likhet med i "Barnbruden" är uppföljarna skrivna ur kvinnornas perspektiv efter flera års efterforskningar.
En viktig del i faktaundersökningen utgörs av Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorps efterlämnade skrifter, i en stil som blandar dagboksanteckningar med memoarer och brevskrivande.
– Hon blandade 1700-talets tre stora berättargenrer och sparade dem i en kista som inte fick öppnas förrän 50 år efter hennes död. Hon hade alltså litterära ambitioner och ambitionen att bli en historieberättare, sa Anna Laestadius Larsson.
Hon konstaterade att prinsessans testamente till eftervärlden påverkat vår bild av 1700-talet mer än vi tror.
– Alla som forskar om hovlivet refererar till vad hon skrivit.
Vill förstå
Anna Laestadius Larsson lyckades köpa hela upplagan av prinsessans efterlämnade skriftliga produktion, som utgörs av 5000 sidor i nio band – och hon har läst alltihop plus annan litteratur. För Ordmåns publik började Anna Laestadius Larsson med att presentera några riktiga 1700-talskändisar som varit hennes följeslagare de senaste åren. Alla framstående på sina respektive områden, men senare osynliggjorda i historieskrivningen därför att de är kvinnor.
– I varje århundrade har det funnits kvinnor som var kända under sin tid. I mina böcker försöker jag lyfta in dem. Prinsessan Charlotta påverkades av deras idéer, sa Anna Laestadius Larsson.
Hon förklarade också varför hon intresserar sig för 1700-talet:
– Man måste kunna sin dåtid för att förstå sin samtid och kunna göra något åt sin framtid. För jämställdheten går det fortfarande trögt, det råder strukturell diskriminering i Sverige.
– Lagar och regler är på plats, de är lättare att ändra än människornas värderingar. Våra värderingar härstammar från upplysningstiden som hyllade vetenskap, kunskap, upplysning, eftertanke och förnuft. Men bara för männen, kvinnor ansågs enligt den franska encyklopedin från 1756 inte ha möjlighet att uppnå förnuft.
Otrohet
Anna Laestadius Larsson berättade hur Alexanders Roslins målning från 1775 av Hedvig Elisabeth Charlotta i brudklänning inspirerade henne.
– Jag såg den på Drottningholms slott och började genast fantisera om hur hon kan ha haft det. Den man hon tvingades gifta sig med var elva år äldre och en riktig partyprins och kvionnotjusare.
– Han ville inte alls gifta sig, men hennes uppgift var att föda en tronarvinge eftersom kungen och drottningen levde i iskyla. Prinsessorna var handelsvaror. Vi har enstark tradition av barnbrudar i västvärlden, framför allt bland överklassen och kungahusen, konstaterade Anna Laestadius Larsson.
Charlotta fick en mycket nära vän i Eva Sophie von Fersen (Piper som gift) och alla breven är skrivna till henne.
Glidande gräns
Anna Laestadius Larsson läste högt ur några av dem och förklarade att gränsen mellan fiktion och fakta är glidande i hennes trilogi. De båda centralgestalterna har ju funnits i verkligheten och mycket om dem finns dokumenterat, men som kontrast har hon hittat på en tredje huvudkaraktär som gett andra delen i trilogin dess titel.
– "Pottungen" är en helt fiktiv figur, den lägsta bland de lägsta med uppgift att tömma slottets pottor. Hon får flytta in i ett pottskåp bredvid Charlottas säng.
– Ur min research har jag plockat det jag vill och jag har skjutit på vissa datum för att få berättelsen att flyta. Jag gör inte anspråk på sanningen, men jag vill ge mina läsare en chans att komma ihåg kvinnorna genom att genom dem göra nedslag under intressanta tider i vår historia.