Första gången Elsie Johansson gästade Ordmån var 1997, enligt PT:s arkiv. Samma år kom den första delen om statarfamiljen Tåpelles, "Glasfåglarna", ut och därmed var hennes litterära genombrott ett faktum. Året därefter kom andra delen, "Mosippan".
"Nancy" fullbordade trilogin 2001 och samma år var Elsie Johansson åter gäst hos föreningen, som den gången höll till i det då nyöppnade kulturkaféet Krokodil.
Språklig rikedom
Vid Elsie Johanssons tredje besök hos Ordmån började hon med att konstatera att hon med sin fattiga uppväxt varken ärvt pengar eller ägodelar. Däremot har hon medan åren gått förstått att hon ärvt andra skatter såsom erfarenheter, språk och inte minst närhet. Dels tack vare sin mamma som gärna berättade sagor och verkliga händelser om och om igen, dels tack vare en av systrarna som brukade läsa högt ur gamla veckotidningar för henne.
- Vi var egendomslösa och ägde alltså inga böcker. Men jag hade någon slags ordbegåvning och rimmade högt när jag var liten.
- När jag lärde mig skriva gjorde jag verser och den första dikt som jag skrev har jag i huvudet, sa Elsie Johansson och deklamerade den till publikens förtjusning.
Genom uppbackning från lärarinnan i byskolan i Vendel, fick hon fortsätta att studera i Uppsala där hon tog realexamen 1948.
- Jag kunde äta två gånger om dagen tack vare ett matstipendium och så bodde jag i ett spisrum som pappa hyrde när han jobbade i Uppsala som byggnadsarbetare.
Elsie Johansson underströk att hon värnar mycket om männens situation när hon skriver, eftersom hon sett att "många män blir utfrysta ur kärleksrummet" som hon uttrycker det.
- Min pappa blev det och det är min barndoms trauma, för som barn vill man ju att föräldrarna ska tycka om varandra.
- Därför har jag skrivit mer om pappa än om min självklara mamma och jag beskriver aldrig idyller.
Samtidigt förklarade Elsie Johansson bestämt att även om hon alltid skriver om sina egna erfarenheter, är hennes prosa inte självbiografisk. Däremot har hon skrivit självbiografisk poesi och hon läste bland annat högt ur "Tigerfrukost" som handlar om hennes eget äktenskap.
Produktiv författare
Främsta orsaken till att Elsie Johansson började arbeta vid Postverket (där hon stannade i 35 år) istället för att försöka studera vidare, var att hon blev störtkär vid 16 års ålder, gifte sig som 18-åring och födde barn året därpå. Då slutade hon också skriva.
- Tappen gick ur när jag var över 40 år, sa Elsie Johansson som debuterade 1979 med diktsamlingen "Brorsan hade en vevgrammofon".
1984 debuterade hon som romanförfattare med "Kvinnan som mötte en hund".
Hon har fått många priser och utmärkelser, "Sin ensamma kropp" vann till exempel Sveriges Radios romanpris 2009. Elsie Johansson är mycket produktiv, förra året debuterade hon som dramatiker och hon har också skrivit för barn och ungdom.
Ingen rättvisa
Äktenskapet blev "långt men inte särskilt bra" och efter 55 år skilde hon sig och flyttade till centrala Uppsala.
- Då var jag 72 år, sa hon och berättade humoristiskt om varför hon inte tror på rättvisa i livet.
Hon skämtade också om hur hennes dåvarande man reagerade när hon blev en offentlig person och började tjäna pengar.
- Med det svåra måste man skämta. Allt handlar om vad man förmår göra av det som händer en i livet, att försöka reda ut det och inte bli bitter. Och man måste kunna älska sig själv, tillstå sig själv, tipsade hon.