”Alla kunde se vilka fötter som var fattiga”

En ständig hunger, en otrygghet och en skam. Författarinnan Eileen Rönnlund Holmgren berättar i sin bok ”Måndagar med Kerstin” om barnfattigdomen i Norrbotten i en inte allt för avlägsen dåtid.

PITEÅ2014-02-17 06:00

Eileen Rönnlund Holmgren var gäst på vårterminens första Kaféåläs på biblioteket i Piteå i går. Hennes bok ”Måndagar med Kerstin” är egentligen inte hennes egen. Rönnlund Holmgren menar att det är den femte boken hennes mamma, författarinnan Sara Ranta Rönnlund aldrig hann skriva. Eileen Rönnlund Holmgren gör upp, inte bara med sitt eget förflutna, utan också med sin mammas och tragedier som hände innan hon ens fanns. Mamman som var same och bara gått en sommar i nomadskola, träffade och gifte sig med en nybyggare som sedan misshandlade och terroriserade både henne och barnen under många år.

–Att hon följde med honom var något hon ångrade hela livet. Hon gick in i verklighetens mardröm.

Trygg och älskad

1942 skiljde sig mamman från sin man. Hon träffade sedan mannen som kom att bli Eileen Rönnlund Holmgrens pappa. Han var motsatsen till ex-maken. Lugn, trygg och överöste sin dotter med kärlek. Det var fortfarande fattigt men under de första åren av sitt liv var hon trygg och älskad. Pappan dog i hjärtinfarkt när Rönnlund Holmgren var sex år. Då försvann också det skydd han varit mot mammans ex-man och terrorn och misshandeln fortsatte.

–Efter pappas död kom jag in i en ny värld.

Fattigdom

I boken berättar författarinnan om flera generationer drabbade av fattigdom men också om kärlek och kärlekens betydelse för ett barn. Eileen Rönnlund Holmgrens morföräldrar hade många barn som dog och de gladdes oerhört åt dottern som överlevde. Hennes farmor och farfar hade varit tvungna att auktionera ut alla barn utom ett för att de inte hade råd att uppfostra dem. Pappan, den enda som blev kvar, överöstes med all den kärlek de inte kunde ge sina andra barn.

–Den styrkan han fick av sina föräldrar den gav han sedan till mig.

Åren efter pappans död var tuffa, inte bara på grund av hotet mammans före detta man utgjorde.

–Jag var svårt mobbad i skolan, jag var en lappunge och jag var fattig. Jag hade fattigvårdens fula skor, alla kunde se vilka fötter som var fattiga.

Mamman sa att att det var för jobbens skull, men Rönnlund Holmgren menar att det också handlade om att få geografisk distans till den terroriserande ex-mannen. 1958 gick flyttlasset från Gällivare till Uppsala. Mammans dröm var att dottern skulle gå gymnasiet och ta studenten. För att försörja dem skaffade hon tre städjobb. Mammans pension och dotterns student sammanföll.

–Nu kunde mamma byta skurtrasan mot pennan.

Terapi

Sara Ranta Rönnlund som lärde sig svenska med hjälp av Bibeln kom att skriva fyra böcker. Hon debuterade med ”Nådevalpar” när hon var 68 år gammal.

Att Eileen Rönnlund Holmgren själv skrev en bok om sin historia bottnar i att hon fick en utmattningsdepression och därigenom började gå i terapi – hos Kerstin. Boken är en blandning av samtal i terapin, minnen och dagböcker hon skrev under den här perioden.

–Att bearbeta alla svåra minnen tog sex år.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!