Ett år har gått sedan den senaste skivan "Rör inte min kompis" släpptes. I vinter har Thomas Stenström tagit den med sig i gitarrfodralet och åkt ut på en akustisk turné. När den når Black Box gör den det med björkar längs väggarna och stora, vita tygstycken i taket. På en pall sitter Stenström, men det spritter i kroppen som vore energin egentligen för stor för att sitta stilla.
.
Scenen är liten, publiken också. På så här små konserter hörs varje frasering, varje betonat ord, varje sträng och varje gång rösten spricker. I Stenströms fall är det endast och fullkomligt till hans fördel. Poplåtarna från radio blir till visor när trummorna inte finns där, när det inte finns något band eller kravallstaket eller högljudd publik att gömma sig bakom. Akustiska spelningar kan lätt låta som att artisten coverar sina egna låtar - i kväll låter det mer äkta än vad det någonsin gjort i de mer hårdproducerade originalen.
.
"På vissa platser där man tar ett snedsteg går man lättare vilse. Det här är om en polare som gick vilse minst sagt", säger han innan "Kostym". Man träffar på många av hans polare i låtarna. I kväll hade de lika gärna kunnat vara på plats. Försnacket om krogkvällarna i hemstaden Uddevalla känner nog de flesta småstadsbor igen sig i. "Vi har suttit så många kvällar och pratat om var vi skulle kunna vara i stället för här. Någon säger 'ja vi åker till Landvetter och tar en sista minuten, jag kan ta ledigt från jobbet, vi åker' men så blir man bara fullare tills alla går hem till sig". Sedan drar "Dirty Harry och en tung refräng" igång, det är lättsamt och oskyldigt i annars ganska tungt innehåll.
.
Thomas Stenström spelar en ny låt för första gången (som endast de som lyssnat på "Rör inte min kompis" LP2 känner igen). "Adios amigo" är en sommarlåt som vi säkert kommer få höra mer av, även om den egentligen inte är någonting vi inte hört av honom förut.
.
Med sig har Stenström Johannes Runemark på gitarr, flygel, keyboard och munspel. Tillsammans skapar de lika mycket tystnader som ljud när de saktar ner tempot för att sakta bygga upp det igen tills hela boxen vibrerar. Låten "Så så säg" blir någonting helt annorlunda än originalet utan trumintrot, istället börjar den väldigt försiktigt för att sedan helt explodera. Samma sak med "När allting faller" - kombinationen av elgitarren, pauserna när den tystnar helt, stämsången och upptrappningen i bryggan gör att den lika gärna hade kunnat plats på en arena.
Som extranummer spelas "Tårar torkar långsamt". Thomas Stenström sitter på scenkanten och innan han går lovar han att komma tillbaka.