En gård i hallen

Peter Sundqvists och Anton Asplunds samarbete dominerar den pågående utställningen för unga fotografer i Piteå konsthall. De har inte bara byggt upp en dramturgisk bildsvit, utan också ett rum i rummet som fullbordar temat "Fönster från gården".

En av bilderna i "fönstren" som tillsammans med de övriga bildar en historia.

En av bilderna i "fönstren" som tillsammans med de övriga bildar en historia.

Foto: Maria Johansson

piteå (pt)h2008-08-13 06:00
Bildgruppen P arrangerar varje år en utställning för unga fotografer i samarbete med Piteå konsthall. I år är åtta utställare med, varav en från Skellefteå och övriga från Pitebygden. Den yngsta är en 15-åring från Långnäs och de flesta är i gymnasieåldern.
Peter Sundqvist är 19 år och har mest sysslat med rörliga bilder tidigare. Kompisen Anton Asplund är 21 och har hängett sig åt analoga stillbilder när han inte skrivit dikter. Efter detta första samarbete har de fått lust att utforska varandras hobbyområden mer.
- Tidigare har vi bollat idéer med varandra, men inte samarbetat på annat sätt. Det känns skönt att vara två nu när vi ställer ut för första gången.
- Efter det här funderar vi på att starta ett stort filmprojekt i form av en studiecirkel under hösten, säger Peter Sundqvist som också vill fortsätta att jobba med analoga stillbilder.
Fria händer
Han har viss erfarenhet att visa upp sina rörliga bilder för publik eftersom han brukar tävla med dem. Ett par har också varit med på filmvisningar, en gång så långt bort som i Amsterdam.
Anton Asplund brukar göra fotomontage av sina analoga stillbilder, men de senaste två åren har han mest ägnat sig åt att skriva dikter och ge ut en diktsamling. Peter Sundqvist å sin sida har fått lust att arbeta mer med film och rörliga bilder.
De berättar att det var en slump att de fick kännedom om fotoutställningen i konsthallen. När de fick veta att de hade fria händer att göra precis vad de ville, nappade de direkt.
Inspirationen var det inget fel på, idéerna var snarare alldeles för många än för få. Båda är överens om att det bästa de kom på var att montera en avskärmning i hallen, så att betraktaren hamnar på rätt avstånd till bilderna. De utgör en berättelse eller historia, mer än så vill de inte förklara. Ett par av bilderna är digitala, medan de andra är analoga. Samtliga är bearbetade i photoshop, någon så grundligt att tanken ska föras till måleri.
- Den enskilda bilden i serien spelar mindre roll, det är panoramat av bilder som säger något. Man måste titta på bilderna i rätt ordning för att upptäcka den linjära historieutvecklingen, säger Anton Asplund.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!