Konsert
A Winter Song
Med: Arctic Light samt instrumentalister
Dirigent: Susanna Lindmark
Plats: Öjeby kyrka
Längd: 70 minuter
Trots ruggigt väder och konkurrens med flera andra konserter drar Arctic Light riktigt bra med folk till den konsert som markerar 15 års-jubileum för den kör som blivit ett växthus för unga kvinnor i länet, musikaliskt och inte minst på personliga plan.
I Arctic Light är man medlem på livstid, om än 25 års ålder är en svävande övre gräns för aktivt medlemskap. Med andra ord är det 22 av totalt cirka 80 som vi får lyssna på den här kvällen. Susanna Lindmark, dirigent och konstnärlig ledare, säger i mellansnacket att kärnan i hennes jobb med kören är ynnesten att få följa de unga människorna på deras livsväg.
Programmet bjuder på en frisk och kristallklar upplevelse. Arctic Light gestaltar den årstid som kung Bore just nu inte fixar och gång på gång slås jag av hur säkra medlemmarna är, både harmoniskt och rytmiskt.
Den inledande sångtrojkan kan ses som en programförklaring och omfattar såväl en snyggt skiktad kanon i "Jag längtar" som den exotiskt dansanta "Yalla yalla".
Vi får en del jul också. Fattas bara annat. "Veni Emanuel" är i sitt välljud möjligen konsertens höjdpunkt. Oj, vad fint den sitter.
"Nu tändas tusen juleljus" bjuder på skir perfektionism från kören och stilla flingkonst från vibrafon och cello. En klassiker i enkelt men snyggt arrangemang som lyfter.
Däremot blir jag inte klok på den alternativa melodin till ”Jul jul strålande jul” som gör att den klassiska julsången blir anonym och tråkig.
”Aurora Borealis”, som väl är körens mesta stycke, inleds med recitation av Susanna Lindmark innan det mäktiga stycket drar igång med dynamiska mässanden, vilda pukor, sopransaxssolo och norrskensflammande koreografi. Avtoningen, där sektion efter sektion slutar sjunga är en rysare.
Uruppförda "A winter song", Susanna Lindmarks jubileumsverk i tre satser, är ett av många fina exempel på varsamt inkluderande av instrumentalister, genomgående i kvällens sångarrangemang. Ett poetiskt och varierat stycke, bäst i sitt lite fylligare mittenparti.
Arctic Light bjuder än en gång på en upplevelse som både bär på traditioner och blickar framåt. Som ung kollektiv kraft känns de som en viktig motvikt i individens tidevarv när vi ibland leds att tro att höjden av musikalisk lycka är ett ”halleluja moment” inför Idol-juryn.