I slutet av april släpps den sista delen i Karin Smirnoffs romantriologi. Boken "Sen for jag hem" av den prisade författaren avslutar berättelsen om Jana Kippo. Böckerna handlar om huvudpersonens uppväxt i byn Smalånger som kantats av våld i nära relation, en missbrukande fader, en mamma som inte tog ansvar och relationen till en bror. Genom sitt skrivande har hon utvecklat det hon själv kallar för ett ordkargt "janakippospråk" som har kännetecknat hennes författarskap.
– Den sista delen handlar mycket om att komma vidare med livet. När Jana Kippo tittar tillbaka på sitt liv gör hon upp med sin pappa och andra fadersfigurer som hon haft ett destruktivt förhållande till. Hennes väg ut från detta går genom konsten, säger hon.
Ett av Smirnoffs mål har varit att undersöka hur en människas liv präglas av sin bakgrund. Processen har varit spännande men nu tycker hon att det är skönt att hon är klar.
– Mina böcker är lite av en flört med ren actionfilm och break revenge genren, vilket passar väldigt bra i filmformat. Jana Kippo är i sig en ganska våldsam person på grund av hennes livserfarenheter och det ligger det ganska nära tillhands för henne att ge igen. Kvinnor har sällan möjligheten. Därför tycker jag att det känns det skönt att få göra det i bokform, säger hon.
En överenskommelse är gjord och processen har påbörjats kring en tv-serie med ett filmproduktionsbolag.
– Jag tycker det hade varit roligt om någon okänd yngre person fick möjligheten att regissera, säger hon.
Karin Smirnoff har som många andra fått ändra sin agenda på grund av den pågående pandemin. Just nu befinner hon sig i sitt andra boende i lägenheten i Stockholm och där kommer hon att stanna tills boksläppet är klart.
– Meningen var att jag skulle vara ute och resa hela våren och prata böcker på Bokmässan, och sedan fortsätta på min nya berättelse i höst, säger hon.
– Jag skulle behöva börja skriva nu men har inte riktigt haft lust till det. Nu sitter jag sitter mest och tänker och letar material, säger hon.
Hon upplever sitt författarskap som etablerat och tycker att hon fått bra skjuts av all mediabevakning. Det finns andra som har det värre nu.
– Jag tror jag kommer att klara mig. Däremot är läget inte alls bra för de författare som debuterar. Böcker är färskvara och glöms väldigt lätt bort. Det blir lätt ett antiklimax att inte få vara ute och prata om sin bok med läsarna.
Vad har dina böcker om problematiken kring våld i nära relationer och speglingen av glesbygden betytt?
– Jag tror det finns ett behov av att läsa divergerade berättelser som pågår i landet eller ute i världen och finns mycket landsbygd i Sverige som påminner om varandra. Man lever med samma politiska beslut i Närke som i Piteå. Det är samma problem som man brottas med, som ligger över alla som bor på en liten ort eller i en by, säger hon.
Fortfarande finns det inte många författare från norrlandsregionen som slår igenom så stort som hon gjort.
– Jag får ofta höra att det är kul att böcker från de här trakterna blir uppmärksammade. Det är roligt, men i det stora hela tänker jag att det handlar nog också om att det finns något i mina böcker som upplevs som läsvärt. Hade det inte varit nog bra som litteratur hade det inte funnits läsare, säger Karin Smirnoff.