Patrik Svensson har gjort sensation med debutboken "Ålevangeliet – berättelsen om världens mest gåtfulla fisk". Med ett Augustpris i ryggen och med rättigheter sålda till över 30 länder är boken en succé. Under måndagens Ordmån berättade Patrik Svensson, i samtal med Doris Nilsson, om ålens märkliga historia.
Varandes ett av naturvetenskapens största mysterier går människans oförmåga att förstå ålen så långt tillbaka som till den grekiska antiken. Genom olika metamorfoser rör sig ålen med havsströmmarna till Europa. Vid högre ålder slutar den att äta, och först då utvecklar den fortplantningsorgan. Ålen kan bara fortplanta sig en gång. Sedan dör den. Fortplantningen kan dessutom bara ske i Sargassohavet, enligt rådande kunskap. Det var vetenskapsmannen Johannes Schmidt som 1921 spårade ålens larver till detta märkliga hav efter 18 års ihärdiga sjöresor. Trots detta har ingen människa någonsin sett en ål i Sargassohavet, varken död eller levande, och den undandrar sig närmare betraktelser.
– Man har använt alla möjliga avancerade instrument, till ingen nytta. Det är som att ålen sjunker ner i djupet, bortom människans kunskapssfär, säger Patrik Svensson.
Bland de prominenta tänkare som försökt sig på att lösa ålens gåta återfinns både Aristoteles och Sigmund Freud. Som ung man åkte Freud till Trieste för att knäcka problemet, men trots flera hundra dissekeringar fick han se sig slagen.
– Jag tänker mig att det kanske påverkade hans yrkesval, att han tillbringade den här tiden i ungdomen med att försöka förstå sexualiteten hos en fisk, och misslyckades. Och detta är samma person som utvecklade väldigt invecklade teorier kring kastration och penisavund. Det kan inte vara en slump, skrattar Patrik Svensson.
"Ålevangeliet" är också en djupt personlig berättelse, där Patrik Svensson skildrar relationen till sin pappa, och gör detta genom den passion för ålfiske som de båda delade.
– Det var det vi gjorde tillsammans. Det var bara han och jag, ensamma vid ån. Det blev vår gemenskap. Jag tror att många kan känna igen det, att relationen till ens föräldrar byggs på saker man gör tillsammans. Jag minns min pappa väldigt mycket på det sättet. Ålens historia kom att spegla min och min pappas historia, säger han.
– Vi pratade inte så mycket, och när vi pratade så pratade vi om ålar. Det var en tyst gemenskap, men det var en väldigt stark gemenskap.