Show

Christmas by the sea

Plats: Casinot, Pite havsbad

Längd: Ett par timmar inklusive paus

Fjolårets satsning (Ace Wilder, Lisa Ajax, Markoolio, Oscar Zia och Chris Kläfford) blev en publiksuccé och visst är det intressant att se hur det här samarbetsmomentet ska funka för årets laguppställning med Linda Bengtzing, Nano, Ida Redig, Andreas Johnson och Nanne Grönvall.

Det är högre "dansa-på-borden-faktor" – åtminstone vad gäller artisterna  – än i fjol. Det dansas spontan styrdans med folk ur publiken och tas generöst med selfies. Artisterna bjussar på sig själva och tillbringar lika mycket i publiken som på scenen. 

Den som vill ha hög halt av jul får fortsätta leta. Det spretiga programmet bygger främst på covers och egna hits. En del i sin helhet, annat i medleyn.

Kasten är tvära mellan Ledin, AC/DC och kultschlagers med varierat resultat. Ett medley med Brexit-nickning känns krystat och showens grande finale må vara ett vettigt julbordsalternativ, men får mig att garvande skaka på huvudet.

Här finns höjdpunkter. "Glorious", Andreas Johnsons internationella hit, lockar till rysningar innan han ens sjungit första tonen och han känns innerlig i Elvis-klassikern "Suspicious Minds". Linda Bengtzing skalar ner och snitsar till "Alla flickor" och gör därtill en riktigt hygglig "Nothing else matters" (Metallica). One More Time-hiten "Highland" är en pampig stund från Nanne Grönvall och förtjänar bättre respons. Som den gamla rockare hon är blir det dock bra utdelning när hon ger sig på AC/DC-låtar.

Bredvid rävarna Grönvall, Bengtzing och Johnson känns Ida Redig och Nano lite i skymundan. Visst har Nano en snygg röst och visst blir det riktigt mäktigt i mello-hiten "Hold on". Visst är Ida Redig ett galet energiknippe som charmar i ett par egna nummer och dessutom eldar på riktigt bra i Bonnie Tylers "Holding out for a hero", men nämnda trio har såväl låtarna som rutinen och blir därmed de axlar den här tillställningen främst får vila på.  

Däremot saknar jag Markoolio, som helt naturligt tog konferencierrollen i fjol. 

Det känns att det är premiär. Artisterna hittar inte helt fram till varandra i alla lägen. Det tappas lite text här och känns lite avvakktande där, men tack vare en vänlig avspändhet och nämnda rutin ror man ändå showen i land. Åtta föreställningar väntar och jag gissar att de här många numren börjar sätta sig nästa helg.