Konsert
Babben Larsson och Roxy storband
Plats: Christinasalen, Piteå
Längd: 60 + 50 minuter
Publik: Strax under 300 personer
Ett samarbete mellan det Piteåbaserade storbandet och en av våra bredaste underhållare har varit på gång i många år, men till sist fick man till det. Lördagskvällens föreställning var väl värd all väntan. Det blev en varm, svängig och rolig upplevelse.
Babben Larsson är verkligen en estradör, understruket av att låtarna serveras med ett "varsågoda" och hur hon hela tiden känns spontan i sin kontakt med publiken.
Hon känns i musiken när hon lever sig in i klassiker som "Don't get around much anymore" där hennes fylliga röst finner sig perfekt till rätta och "What a difference a day makes" som är rena lyckopillret, och Carole Kings klassiker "You've got a friend" som Babben gör till sin egen.
Roxy har en riktigt bra kväll, med sitt snyggt tummade gammeldags sound parkerat i välgörande arrangemang. Gång på gång slås jag av hur bra de är på att hålla tillbaka i volym utan att den viktiga, ja, centrala, energin går förlorad. Imponerande.
Babben är sylvass mellan låtarna. Jag får skratta högt och mycket åt allt från flygskam och elbilar till turnéminnen från "inre Uppland" och hennes egen familj. "Har man en 90-talist (hennes dotter) fungerar swish bara åt ett håll" får vi bland annat veta. Ibland är hon riktigt fräck och hennes utlägg kring sina inlogg på dejting-sajter hör till höjdpunkterna. Hon blir till och med träffsäkert morbid när hon belyser hur lätt det är att ligga död utan bli upptäckt, om man "sagt upp tidningen, betalar räkningar via autogiro och har bett barnen dra åt helvete".
Roxys egna sångare skäms inte heller för sig. Kicki Enqvist bjuder på "Mr Bojangles" och visar hur fint hennes röst passar i Burt Bacharach-land. Kanske dags att göra ett program eller ett set på det temat snart?
Stefan Lundströms djupa stämma blir bara bättre och bättre med åren. Han håller Roxy på tårna i "Mack the knife" och laddar ur rejält i "My way", med mera. En av norrbottens snyggaste röster, menar Kicki Enqvist. Jag kan bara hålla med. Och troligtvis har han sina bästa stunder framför sig.
Babben Larssons solonummer "Have you met Miss Jones" känns lite tunt och "Halleluja I just love him so" är ett trist låtval i för makligt tempo. I övrigt har jag inga invändningar. Mötet mellan Babben och Roxy är strålande underhållning.