– Jag lever genom musiken, säger frontgestalten Matti Ollikainen på telefon från Göteborg.
Han kommer från Ullatti och började spela på familjens piano så snart han nådde tangenterna.
– Jag lekte, härmade musik jag hörde, spelade lite blues och hur jag tyckte att klassisk musik lät.
Han gled snabbt in i musiken, pluggade i Skurup och senare i Göteborg där han snart jobbat sig in i musikerfloran.
– Jag älskar att vara musiker. Musiken helar och tröstar mig. Från scenen kan jag trösta andra. Det verkar så i alla fall. Jag gillar att åka omkring, att vänta på en soundcheck … Alla aspekter.
Som sångare, pianist och låtskrivare i Franska Trion har han sedan 2002 serverat en egen mix av bland annat jazz och rock till en växande publik. Utöver trion är han en flitigt anlitad studio- och livemusiker och har bland annat spelat med Håkan Hellström och Petter.
Ofta är låtskrivandet en läkandeprocess. Han får mycket tillbaka från publiken.
– Det är det bästa. Genom att vara väldigt personlig blir man väldigt allmängiltig. Ett par i 80-årsåldern gav mig blommor. De tyckte att det var deras liv jag skrev om.
– Folk skriver att mina låtar räddat deras liv eller fått dem att bli nyktra. Det är extremt starka ord. Det man önskar är att hela folk. Eller bara få dem att skratta.
Efter lång kamp mot alkoholberoende är han nykter sedan sex år och säger att det verkar hålla. Nykterheten har gett ny kreativ energi.
– Jag tänkte att det skulle vara svårt, inte minst när det gäller texterna, men låtarna forsade fram ännu snabbare. Musiken följer en där man är i livet.
Turnén kommer att ha juliga inslag. Ollikainen gillar högtiden.
– Jag tycker att det är trevligt. Jag har goda erfarenheter av julen och tycker att det är tråkigt att ta bort julpyntet i januari.
I våras förlorade Franska Trion sin trummis – och Matti Ollikainen en nära vän – när Thommy Larsson hastigt gick bort.
– Det var sorgligt och chockartat. Sedan går en tid och man får acceptera hur det är, men jag saknar honom och kommer alltid att göra det.
Under turnén sitter Christoffer Cantillo bakom trummorna.
I Piteå uppträdde han redan i unga år. Undertecknad minns honom från en tävling i Christinasalen där han, möjligen 14 år gammal, framförde egna ”Bisarr blues för fåfäng folkmassa”. Matti Ollikainen skrattar.
– Tyvärr kan jag inte låten längre, men jag minns titeln. Kanske den finns inspelad någonstans.