Konsert
Bob Hund
Plats: Black Box, Acusticum
Längd: En och en halv timme plus moms
Publik: Cirka 150 personer
"Det är okej att bua om man har betalat. Har man stått på gästlistan får man hålla käften".
Vägkonernas, de skruvade idéernas och inte minst publikens band. Bob Hund är en på alla sätt häftig upplevelse. De är sitt eget lilla mikrokosmos i svenskt musikliv och jag räknar in såväl Philemon Arthur and the Dung som snärtig diskorock bland referenserna innan den här grymma konserten är över.
Ibland presenterar de en kontrollerad skevhet. Ibland är de en levande murbräcka. I sina allra bästa stunder blir Bob Hund som ditt favoritlag i ishockey på en bra dag, med snabba snärtiga passningar och finfin "puckkontroll" när de skickar den sonora huvudrollen mellan sig, som i nya syntsvala "Impopulärmusik".
"Det verkar som om vi kommit in i en cykel där vi spelar i Piteå vart artonde år". Den megafonsjungande, trattlyssnande publikdomptören Thomas Öberg är en fröjd att följa. En sällsynt blomma i den svenska musikfloran. En man som underhåller både under låtarna och mellan dem och bakar in små finurligheter och bjuder in oss i bandets internhumor.
"Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss" (som skrevs som nonsenslåt, men har blivit en "aktivistisk buljongtärning" om vi får tro mannen i masken)
Det blir stund av fantasi, glädje och välljud. Den peppiga stämningen smittar av sig till bakersta raden.
Många stjärnmarkeringar vid låttitlarna i mitt block avslöjar en grym konsert. Den skruvade softisen "Vi är så lyckliga som bara olyckliga människor kan bli" bjuder på en grym ordlös hook,. "Hjärtskärande rätt", med ett lika fantastiskt som enkelt tema, är briljant popmusik. "Nu är det väl revolution på gång" bjuder på rå rock av fint märke, med vansinnigt bra arrangemang där gitarristerna Johnny Essing och Conny Nimmersjö svarar mot varandra på ett underbart sätt. Just gitarrspelet, inlevelsen i detsamma (Nimmersjö står liksom och brottas med sitt instrument) och hur Nimmersjö och Essing helhjärtat jobbar med både rytmen och soundet är min starkaste behållning.
Det känns på alla sätt som en lyxig kväll. En tajt lokal, en rejal, snygg scenproduktion och ett härligt biffigt men detaljrikt ljud. Och så var det bandet. Igen. Den här hunden biter synnerligen bra.