På kvinnans dans genom brukshistorien

- Jag tycker om rörelsen i dansen, att kroppen får uttrycka känslor. Att låta rörelsen tala, säger
Erika Pekula Pettersson.
Ett skogsrå som förtrollat männen i järnbruket. Det är en av myterna som ligger som grund för dansteatern "Blå som natten" i Olofsfors, cirka fem mil söder om Umeå. Men i stället för männens framställning av kvinnlig förföringskonst får publiken skogsråets syn på det hela. Historier och myter dansas fram ända från 1762 då bruket föddes. Föreställningen är skriven och regisserad av 25-åriga Sophia Josephson från Nordmaling. Hon ville berätta brukets viktiga historia ur arbetarnas perspektiv och framförallt kvinnornas. Resultatet blev dansteatern där ensemblen består av Erika Pekula Pettersson och Ida Hellsten, 23-årig dansare från Falun. Att välja dansare till föreställningen kändes självklart för
Sophia Josephson, som är utbildad i drama, film och teater. Och att jobba med teater är något helt nytt för dansaren Erika Pekula Pettersson. Hon beskriver arbetet med musikteatern som otroligt
lärorikt.
Strömbacka bra grund
Vid Christinaskolans musik- och dansklass startade hon danskarriären när hon var tolv år. Nu är hon 20 och till hösten börjar hon tredje året vid dans- och cirkushögskolan i Stockholm. Inriktningen är modern och nutida dans och hon tog sig in som en av femton, av 250 sökande. Däremellan gick hon Strömbackas dansarlinje i Piteå.
- Vi hade fantastiska lärare där, vår mentor Katarina Lundmark till exempel, och väldigt bra gästlärare. Jag fick en bra grund att stå på. Vi var bara sju i klassen, det var bra. Fem av oss har gått vidare till andra professionella utbildningar i
Sverige och utomlands.
Eftersom kroppen är instrumentet i dansen kan man tro att en dansare blir utseendefixerad, att man drar in på mat för att vara smal. Men Erika Pekula Pettersson betonar att det tvärtom är viktigt att äta ordentligt för att orka. Att vara dansare är ett hårt arbete, och kroppens funktion är viktigare än utseendet, säger hon.
Hennes tips till andra unga dansare är: tro på det du vill, våga sticka ut. Hennes egen framtidsdröm är att få fast anställning i något etablerat danskompani. Kontakter är jätteviktiga i branchen och man måsta skapa egna jobb.
Bortglömd historia
Manuset till "Blå som natten" fick Erika Pekula Pettersson och Ida Hellsten via mejl från Sophia Josephson. Koreografin jobbade de fram tillsammans utifrån några punkter. Därefter två veckor intensiv repetition innan premiären, som sågs av cirka 45 personer. Ljudet till teatern representerar platsen och ljuddesignern är Peter Sundkvist, Piteå. Ett stycke musik som ingår har komponerats av The Scot of Sarajevo, som är artistnamnet på Benny Lindberg, Piteå. Låten heter "Kokain Squid" och är enligt ensemblen "maskindunkljud". Att spela dansteater i masugnen är speciellt, man hamnar nära publiken, säger Erika
Pekula Pettersson. Ensemblen har fått mycket positiv respons från ortsbor som tycker att de berättar en viktig och bortglömd historia.
Av musikteatern återstår åtta föreställningar i masugnen i Olofsfors, fredagar, lördagar och söndagar, fram till 8 augusti. Sedan skiljs de kreativa kvinnornas vägar. Ida Hellsten, som utbildat sig vid Salzburg Experimental Academy of Dance, åker till Hamar i Norge och jobbar i dansskate-projektet "Betongbeats". Sophia Josephson börjar praktisk filmutbildning vid Biskops Arnö, och Erika Pekula Pettersson återvänder till Stockholm och dansar vidare.

På kvinnans dans genom brukshistorien

Erika Pekula Pettersson från Bergsviken dansar inte bara en sommar. I den gamla masugnen i Olofsfors dansar hon genom hela brukshistorien i en berättelse ur kvinnorperspektiv.