Nytt med Neo i radion

I år innehåller programmet "New Sweden" uruppföranden av tre tonsättare i lika många generationer: Anders Eliasson, född 1947 i Borlänge, Per Mårtensson, född 1967 i Östersund, och Jonas Asplund, född 1971 och uppväxt i Kalix.
Per Mårtensson undervisar i komposition och verkar som konstnärlig ledare vid Gotlands tonsättarskola, som har ett intensivt samarbete med musikhögskolan i Piteå (Institutionen för musik och medier vid Luleå universitet, MME).
Han har besökt Piteå och Studio Acusticum tidigare, med sina studenter från Gotland. Förra året resulterade utbytet i 17 uruppföranden och flera sessioner för att träna studenterna i komposition, dirigering och ljudteknik.
Musik och språk
Per Mårtenssons nu aktuella stycke heter "Diptychon".
- Ett beställningsverk på cirka tio minuter som jag jobbat med sedan i julas och blev klar med 6 april. Jag är långsam av mig och brukar skriva två verk om året. En gång skrev jag tre och då kände jag mig pressad, bekänner han.
Per Mårtensson beskriver verket som "vanlig musik med rytmiktoner som försvinner in i språkliknande ljud".
- Man märker att musiken och språket liknar varandra. Stycket är ganska stryktåligt, det faller inte ihop om någon spelar fel, sammanfattar han.
Han är sambo med en annan av tonsättarna, Jenny Hettne, född 1977 i Göteborg, som skrev konsertprogrammets "Reed, undulating" 2008 för felstämda instrument.
- Vi har en dotter på fem och en halv månad, så vi måste dela upp våra åtaganden. Därför är inte Jenny här, förklarar han.
Arabisk-svensk syntes
Pär Lindgren, född i Göteborg 1952 och lektor i komposition vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm, skrev "Aliti - mentre stiamo respirando" 2006 för Seattle Chamber Orchestra i samband med den värsta hysterin kring Muhammed-teckningarna. I går var första gången stycket spelades i Sverige.
- "Andetag" är en syntes av arabisk och svensk folkmusik. Genom att betona olika toner i samma musikaliska grundmaterial vill jag visa att vi har en gemensam andning, att vi människor är ganska lika vare sig vi är svenskar eller araber, säger han.
Jonas Asplund skrev "Into Shadows subside", som också uruppfördes i Studio Acusticum
i går, på två månader.
- Jag har haft det avskalade och subtila som utgångspunkt, för jag ville enbart koncentrera mig på att ta vara på förändringar i klanger. Den musikaliska gestaltningen med en melodi i bakgrunden är mer eller mindre tydlig. Den kommer fram ur skuggorna ibland och övergår i klangbaserat.
Anders Eliasson vill helst inte prata alls om uruppförandet av sitt verk, "Fantasia per sei instrumenti ".
- Det är fantasifullt. Jag är mycket intresserad av vad det genererar hos en lyssnare, för övrigt har jag ingenting att tillägga, säger han.
Pär Frid, född 1977 i Östersund, skrev "Déja-vu - over and over again" 2008, för kammarensemblen Sonanzas 25 års-jubileum.
- Fåglarna man hör i stycket är sådana som är utdöda om tio år, avslutar han sin presentation av stycket.
Dokumentation
De tonsättare som tillbringat den gångna veckan i Piteå, har uppskattat tillfället att samspråka med varandra och utbyta synpunkter.
- Att så pass många tonsättare är samlade på samma ställe samtidigt måste vara unikt. Det är kul, särskilt eftersom vi är ur olika generationer, säger Jonas Asplund.
- Ja, jag har aldrig varit med om det. Med ny musik är det extra värdefullt, för den är fortfarande inne i en levande process och kan förstås på olika sätt. Det är roligt att bolla stämningar och diskutera med kollegor, säger Per Mårtensson.
Pär Lindgren håller med.
- Samtidigt är radioinspelningen en dokumentation. Men det behöver inte vara den som gäller för alltid, det beror på hur exakt vi själva förhåller oss till våra verk, säger han.