Mångfald av minnen blir musikteater

På golvet i en konsertsal på Studio Acusticum i Piteå, står en jättehund i tidningspapper. Några av deltagarna i Share Music, den kurs som pågår parallellt med mästarkurserna på Framnäs under Festspel i Pite älvdal, sitter i ett hörn med tidningar i händerna.
- Newspaperkvintett, ready? Är ni i position, alla sladdar på rätt ställe?
Konstnärlige ledaren Steven Langridge från Storbritannien vandrar runt, lyssnar och pratar. Konstnären Jenny Grönvall översätter honom till svenska, ställer frågor till deltagarna och finjusterar positioner.
- Jo, jag tänkte berätta om en hund, inleder deltagaren Ann Helen Henriksson, och medan tidningsorkestern ackompanjerar berättar hon om det omtumlande mötet med rottweilerhannen som blir kärlek vid första ögonkastet och slutar med hundägarskap,
- Ann Helen, uttryck kärlek! Yes, that’s lovely! säger Steven Langridge.
Konsten i centrum
Han och Jenny Grönvall är två av tre i ledarteamet i Share Musics veckolånga fortsättningskurs som startade i söndags. De flesta av kursdeltagarna har någon form av funktionshinder och kommer från hela landet. De är tretton till antalet, plus några personliga assistenter som deltar i kursen på samma villkor.
- Det viktiga med kursen är konsten, inte funktionshindren. Arbetet är hela tiden professionellt, betonar Katali Jarefjäll, kursproducent, och koordinator i föreningen Share Music, vars huvudmål är att vidga den konstnärliga mångfalden på svenska scener.
Ledarna är professionella och fungerar som handledare. Deltagarna skapar själva kursens innehåll där målet är konserten. Enda utgångspunkten är temat möten och avsked.
Utifrån detta har deltagarna plockat ur sina minnen och tillsammans skapat uttrycksformer för sina berättelser med hjälp av rörelse, sång och olika instrument.
Musiktekniska hjälpmedel
Ann Helen Henriksson från Kiruna beskriver kursen som jättekul. Visst är hon lite pirrig inför lördagen, "men det är bra med premiärnerver". Hon har sjungit i kör i flera år. Trötthet och balanssvårigheter är sviter av hjärnskadan som uppstod när hon föddes med navelsträngen runt halsen. Musiken betyder mycket för henne, liksom mötet med de övriga kursdeltagarna.
I en annan Acusticumsal skapas ett avsked med hjälp av en trumpet och en soundbeam, som är en mikrofon som reagerar på rörelser och fortplantar sig i den elektroniska utrustningen och skapar instrumentell musik. Musikteknologen Paul Bothén handleder och sköter utrustningen.
- Vi jobbar både aukustiskt och med speciell musikteknik, säger han och förklarar att soundbeam är ett av flera hjälpmedel som han arbetar med.
- Det är viktigt att hitta andra metoder att föra över rörelse och röst som passar allas förutsättningar, säger han.
Trumpet som medicin
Christer Abrahamsson från Skövde har talat in sin avskedshistoria på band som spelas upp. Minnet från bilolyckan där han förlorade talet, sjukhusvistelsen, en mor som under tiden dör och hur han hittar tillbaka till sin röst i sitt begravningstal och får ta avsked.
Stundvis låter han trumpeten tala. Simon Nikolausen, Arvika, ackompanjerar genom att röra sin hand mot soundbeamen.
Christer Abrahamsson beskriver musiken och trumpetspelet som räddningen för hans tillfrisknande efter olyckan.
Share Musics föreställning växer och förändras varje kurstimme. En röd tråd nystas fram och resultatet blir en musikteater som framförs i Black box i dag, lördag.

Mångfald av minnen blir musikteater

Ett möte med en livsglad hund, ett avsked från en död mor. Minnen i ljus och mörker blir musik och rörelse i Share Musics konsert i eftermiddag, där temat är avsked och möten.