Under de senaste två åren har Helena Adolfsson arbetat på STF:s fjällstation i Kvikkjokk, dessförinnan ägnade hon sig enbart åt måleriet. Men det går bra att kombinera, för arbetet på turiststationen är säsongsbetonat; högsäsongen infaller i juli-augusti.
Helena Adolfsson är uppvuxen i Uppsala och utbildad på Konstfack i Stockholm, först på linjen för textil konst 1987-1991, därefter på linjen för fotografi under ett år.
Omställning
Hon studerade alltså inte måleri på Konstfack, det som hon numera ägnar sin kreativa kraft åt tillsammans med tecknandet, men hon säger att hon alltid varit intresserad av och hållit på med måleri.
Fjällvärlden var henne inte främmande, hon hade vistats mycket i fjällen, men bara på somrarna. Därför torde det ha varit ett stort steg att ta när hon bestämde sig för att flytta till Kvikkjokk, som ligger 12 mil nordväst om Jokkmokk och som är en av de populäraste utgångspunkterna för vandring i Sarek- och Padjelantaområdena.
Mänskliga ingrepp
- Jag hade tänkt att flytta till Skåne, men så träffade jag en man som är från Kvikkjokk och så kom jag att flytta norrut i stället, berättar Helena Adolfsson, som besökte Piteå stad för första gången på fredagen efter att utställningen kommit på plats.
Adolfssons landskapsbilder är allt annat än insmickrande, tidigare har hon gjort en del direkt dystra bilder som man kan ta del av på hennes hemsida. Hon skriver där att hennes måleri ofta handlar om natur och människans förhållande till den. Om mänskliga ingrepp i naturen. "Det finns ju knappast längre någon orörd natur ens i fjällvärlden", påpekar hon i samtal med PT.
Med lätt ränsel
I Stockholm hade Helena Adolfsson arbetat mycket med tryck, en teknik som krävde speciell utrustning och särskilda lokaler. Därför kändes det som en befrielse att komma till Kvikkjokk och kunna skissa och måla utan tyngande hjälpmedel.
Motivkretsen ändrades också. I Stockholm målade hon inte landskap, utan snarare människor och miljöer. Numera är det så gott som uteslutande landskap som breder ut sig på dukarna, hon blev redan från början starkt påverkad av naturen i Kvikkjokk.
Inga människor eller djur syns på bilderna, inte ens en älg skymtar i skogsbrynet, anmärker vi lite skämtsamt. Helena Adolfsson skrattar och säger att hon i och för sig mycket väl skulle kunna ha med en älg, för älgar är fascinerande djur.