Joao Segurado påpekar att tvärtemot vad som är brukligt inom branschen, arbetar orgelbyggaren Gerald Woehl öppet med intonationen.
- Precis som en kock brukar intoneraren arbeta bakom stängda dörrar för att inte avslöja sina hemliga recept. Nu har Gerald öppnat den dörren och tillåter mig att göra något som aldrig tidigare gjorts. Än så länge vet inte ens jag själv hur det här ska sluta, säger Joao Segurado.
Ser in i sinnet
Han är från Portugal och har gått sin masterutbildning i Piteå för professor Hans-Ola Ericsson, som för övrigt är Acusticumorgelns projektledare.
Joao Segurado har haft doktorandtjänsten i drygt ett år och tycker att han fick drömjobbet precis när han var klar med sin utbildning och våndades över att behöva lämna Piteå och världens intressantaste orgelprojekt. Nu kan han se fram emot att stanna i fyra år till innan avhandlingen är klar.
- Till att börja med spelar jag in all intonering och skriver ner mina reflektioner. Jag brukar sitta bredvid Gerald och lyssna för att förstå hur ljudet i varje pipa utvecklas och ändras under arbetets gång.
- Det handlar inte om objektiv vetenskap utan mer om att se in i intonerarens sinne, säger Joao
Segurado.
Han säger att han inte vill prata för mycket med intoneraren eftersom processen går ut på att lyssna och känna, men vissa saker måste han fråga om.
- När Gerald till exempel beskriver flöjtharmoniken som ett ljud som ska låta nostalgiskt, måste jag förvissa mig om hur han definierar det uttrycket.
- Han är jättebra på att illustrera ljuden. När jag frågar vad han menar brukar han beskriva genom att låta på olika sätt, och då förstår jag direkt.
Subjektiv forskning
En aspekt av det hela är relationen mellan orgelbyggaren och musikern, det vill säga Gerald Woehl och Joao Segurado själv. Han
exemplifierar:
- Hur påverkar det mig som musiker att jag får prova instrumentet medan det byggs? I avhandlingen ska jag förutom att sammanställa fakta använda all kunskap som jag samlat ur musikerperspektiv och göra något konstnärligt.
- Jag vill förstå intonationen ur så många synvinklar som möjligt och sedan uttrycka det musikaliskt.
Joao Segurado håller inte med dem som brukar invända att konstnärligt arbete är subjektivt och därför inte kan bevisa något, utan framhåller att i Skandinavien och andra europeiska länder har den konstnärliga forskningen utvecklats på senare tid.
- Vi kan ju egentligen inte studera någonting utan att röra vid det. Det ger oss upplevelser av världen som alltid är mer eller mindre subjektiva.
- Den erfarenheten kan överföras till konstnärligt arbete, vilket ger en ny dimension på forskning och vetenskap.
Pssar rummet
Joao Segurado aktar sig för att fastna i någon utstakad metod för sin forskning, istället tänker han låta processen avgöra vilken väg som är bäst för att uppnå resultat.
- Överraskningar sker hela tiden med den här orgeln, men mest i början när allt var nytt. Sedan kom en period när arbetet länge såg likadant ut. Men nyligen kom nästa stora överraskning när vi kunde
höra den första trumpeten ljuda.
- Den lät annorlunda än allt annat som vi hört under ett år och nu är det faktiskt möjligt att spela en repertoar med klassiska registreringar på orgeln, säger han och förtydligar:
- För tre veckor sedan förstod jag för första gången hur orgeln kommer att låta. Tidigare har jag upptäckt bit för bit, nu anar jag helheten och det är den största överraskningen.
Joao Segurado blickar närmast kärleksfullt upp mot orgelfasaden i Acusticums stora sal, medan han beskriver upplevelsen:
- Ljudet är kraftfullt men ändå inte för starkt för det här rummet, utan väl balanserat och kontrollerat. Orgeln har en mycket angenäm klang som passar här.
Joao Segurado har tillgång till två handledare under sin forskning. Professor Sverker Julander svarar för den vetenskapliga delen och professor Hans-Ola Ericsson för den konstnärliga.