Pjäsen inleds med bara teckenspråk och som hörande utan att förstå språket sitter man och känner sig funktionshindrad ett par minuter innan skådespelarna avbryter och undrar:
- Finns det några hörande här?
Alltihop tas om från början och ensemblen avlöser varandra med att sitta på sufflörplats och referera muntligt till publiken genom hela föreställningen.
Klass och uppror
Dario Fo skrev pjäsen 1974 som politiskt inlägg i sitt Italien, men den passar lika bra i världen i dag. När Riksteaterns Tyst teater turnerar till 22 orter i Sverige ges den på teckenspråk. Temat är klass och uppror. Kontexten är ett samhälle fyllt av rädsla för arbetslöshet, dålig ekonomi och ständigt höjda matpriser. Sedan utspelar sig vad som kan hända när människor får nog och protesterar. Två grannpar står i centrum, Giovanni och Antonia, och Luigi och Margherita.
Dråpliga förväxlingar
Allt tar sin början då fabriksarbetarhustrun Antonia kommer hem från matbutiken där kunderna gjort uppror mot priserna genom att inte betala. I brådskan att få med så många varor som möjligt har hon råkat plocka med sig djurmat. För att dölja handlingen för rättrådige Giovanni gömmer hon bröd och konservburkar under klänningen på väninnan Margherita, som därmed blir höggravid. Tokigheter och missförstånd uppstår när Giovanni kommer hem och Antonia försöker hitta undanflykter och bortförklaringar. Giovanni försöker i sin tur förklara vidare för Luigi. Förväxlingarna fortsätter genom hela föreställningen och publiken skrattar gott.
Tecknade repliker
Ulf Montan har regisserat Dario Fos klassiker, och i programbladet berättas att han känner en oerhörd ödmjukhet inför upptäckten av hur utsatt den döva minoriteten är vad gäller tillgänglighet och rättigheter. Ulf Montan har sin bakgrund inom mimiken och ser det fysiska språket som grundläggande, att känslor och tankar ska förses med fysisk handling. Han insåg också genast under repetitionerna att en skådespelare inte kan teckna och tala samtidigt med hög kvalitet i båda språken eftersom de är för olika i uppbyggnad och grammatik. Därför lät han teckenspråket vara ensamt språk på scenen. De hörande skådespelarna fick lära sig teckna replikerna, och ge röst åt sina kollegor när de inte själva var på scenen.
I Sverige har cirka 14 procent av den vuxna befolkningen hörselnedsättning, enligt medicinsk statistik. Det gör funktionshindret till ett av de vanligaste och innebär att många människor utestängs från samhällets kulturutbud. För vem vill sitta på teater eller konsert och inte höra vad som sägs och sjungs? På lördagens föreställning i Christinasalen fanns hörslinga för dem som behövde förstärka ljudet i sina hörapparater. Föreställningen arrangerades av bland andra Hörselskadades Riksförbund Norrbotten och ABF. Till föreställningen i Piteå bistod landstinget med gratisbuss från Luleå. Cirka 140 personer såg och hörde teatern som pågick i två timmar med paus mellan. Turnén fortsatte sedan till Haparanda och Gällivare, och avslutas i Göteborg den sista april.