Frank Lind är en välkänd lokal musikprofil i Pitebygden. Bland annat var han en av de eldsjälar som bildade embryot till dagens Norrbottens kammarorkester. Före det arbetade han som försteviolinist i Stockholms filharmoniska orkester (numera Kungliga filharmonikerna) och har således spelat vid Nobelprisutdelningen i flera år. Han hade Stockholms konserthus som arbetsplats i elva år, men när han fick tillfälle att börja undervisa vid musikhögskolan i Piteå flyttade han hem till Norrbotten igen.
- Jag kom till Stockholmsfilharmonikerna 1972 från Gävles illa fungerande symfoniorkester och tyckte det var ett lyft med en stor orkester som fungerade. Men att sitta och spela två svåra grejer per vecka, oftast med lite repetitionstid, är slitsamt.
- Man ska vara ett under av följsamhet som orkestermusiker och håller man på för länge är det lätt att man tappar sin egen identitet, om än jag fick göra soloframträdanden också. Därför tog jag chansen att göra något annat och bli lärare istället, säger Frank Lind.
Han är född och uppvuxen i Banfors söder om Långträsk och hans första konstnärliga uttryck bestod i teckningar.
- Som grabb skickade jag in en av mina teckningar till Piteå-Tidningens barnsida och jag minns att den publicerades. Jag läste också en brevkurs i landskapsteckning, men utöver det har jag inte ägnat mig åt konst alls förrän jag blev pensionär.
En knäckande studietid
Trots att de tidiga bilderna föll släkten på läppen och en lärare i folkskolan bistod med en del uppmuntrande förkovran, valde Frank Lind musiken istället. Intresset för fiolspel väcktes på allvar vid ett musikläger på Storstrand, med Sture Sandlund som lärare. Efter sista året i realskolan gick Frank Lind också en sommarkurs på Framnäs, vilket ledde till att han valde pedagoglinjen där istället för tekniskt gymnasium i Luleå där han också kommit in.
- Vi hade flera dynamiska fiollärare under mina fyra år på Framnäs och genom en av dem hamnade jag i Wien hos Tibor Vargas elev Lukas David. Folke Larsson som fiollärare på Framnäs var rena söndagsskolan i jämförelse och jag höll faktiskt på att knäckas psykiskt, säger Frank Lind och fortsätter:
- David var mycket hård och hade filosofin att tålde man inte det skulle man inte heller tåla konsertlivet och då kunde man lika ge upp. Efter ett år åkte jag hem och gjorde lumpen och det kändes skönt med det uppehållet.
- Sedan kom jag till den store Tibor Varga själv på ett stipendium och han var inte fullt så hård. När jag senare arbetade som pedagog tänkte jag att jag aldrig någonsin skulle bete mig som Lukas David gjorde.
Under ett av Frank Linds sista yrkesverksamma år, fick universitetets personal e-post om att det fanns kvar platser på en tiopoängskurs i konstnärligt skapande på medialinjen och att alla var välkomna att söka. Där fick han för första gången konstakt med konstnären Bertil Sundstedt, som ledde kursen och även undervisar vid Sunderbyns folkhögskolas konstlinje. När Frank Lind gick i pension 2005 kom han in på den och studerade konst i tre år.
- Efter första året tog jag ett uppehåll för att jag skulle hjälpa sonen att bygga om huset, men jag tyckte det var intressant med alla nya människor och allt nytt jag fick lära mig i Sunderbyn så jag fortsatte året därpå.
- Att skapa konst och ha tillgång till att få låna en kunnig persons ögon och omdömen är mycket givande. Dessutom hade jag inte någon press alls på mig, vilket jag upptäckte att de yngre eleverna ofta hade gällande framtiden och så vidare. Själv kunde jag bara njuta!
Hundratals konstnärer
Frank Lind betonar flera gånger att han inte alls ägnar sig åt musik längre, varken att lyssna på eller att spela.
- På vänster öra har jag ingen hörsel kvar, förmodligen är det en yrkesskada. Jag hör dåligt på höger öra också, så jag har hörapparat. När jag lyssnar på musik skräller det bara och hörapparaten påverkar min intonation också, så jag är mycket glad över att ha något annat att göra.
Särskilt glad är han över att hustrun Kerstin också lät sig övertalas att söka sig till konstlinjen, så hon gick tvåan när Frank Lind gick trean.
- Min fru har varit distriktssköterska i många år och nu har vi tillsammans fått en ny start på livet. Tänk vilken tur att jag tog musiken först och konsten sedan istället för tvärtom! Att syssla med konst är perfekt när fysiken och reaktionsförmågan inte är på topp längre, säger Frank Lind.
Han är glad över att ha sin första separatutställning i PT:s foajé, som han beskriver som "en fast punkt i Piteås konstliv." 155 utställare, honom själv medräknad, har gästat jubilaren sedan mars 2003. I siffran ingår även de 34 konstnärer som 2007 medverkade i Piteå Dansar och Ler-utställningen från 1990. Termen "utställare" är inte liktydig med antalet personer, då några av utställningarna varit samlingsutställningar eller duo-samarbeten.