När PT når Lennart Jähkel är han och fiskar uppe i Jämtlandsfjällen, och har några dagar ledigt inför kommande krogshower med vännerna i Pistvakt & Pjäxpistols. Den kultförklarade showen om de tre pistvakterna som övergivits av fadern och bor hemma hos modern verkar aldrig tappa greppet, något som också märks på skivan ”Gaj å partaj” som släpptes 2001.
– Vi har fortfarande i snitt 6000 lyssningar om dagen på Spotify. Det är inte så dåligt för en skiva som är 16 år gammal. Det ger inte några pengar, men det är väldigt roligt.
– Det är egentligen helt obegripligt. När vi gjorde skivan gjorde vi det på skoj, vi tänkte att det kanske håller i sig i några månader. Nu när jag frågade Jörgens (Pjäxpistols basist) dotter vad hon lyssnar på för musik, så svarade hon ”Lady Gaga, Justin Bieber och Pistvakt”. Det är inte så dåligt, skrattar Lennart Jähkel.
Pistvakt sändes mellan 1998 – 2000. Vid det här laget behöver inte pistvakterna några ingående presentationer. Sven-E, Jan-E och Olle har sedan premiären -98 blivit bröderna Marklund för hela svenska folket, oavsett om man är infödd stockholmare från Östermalm eller om man är djuprotad norrlänning från Norrbottens inland. Vad många i tv-soffan inte vet är att Pistvakt började som teater, och då som parodi på 90-talssuccén Baywatch, där Pamela Anderson och David Hasselhoff härskade oinskränkt och där välsvarvade kroppar filmade i slowmotion var signum.
– Det började med att vi läste om serien i Veckorevyn och sa att ”ja, med våra kroppsfigurer får man nog aldrig vara med i Baywatch”. ”Men vi får väl göra vår egen Baywatch då” sa Tomas (Norström, spelar Olle). Då föddes ”Bryggvakt”, det här var 1995. Det var en teaterföreställning som handlade om tre killar vars pappa hade dragit iväg med nån strandbimbo. Karaktärerna hette Butch, Sandy och Olle, det var Jan-E (Jacob Nordenson) som spelade Sandy, skrattar Lennart Jähkel.
– Vi gjorde tre avsnitt i teater-format. Tanken föddes om att flytta handlingen till en annan miljö, och på den vägen föddes ”Pistvakt”.
Trots att teaterföreställningarna drog folk var det först i och med att tv-programmet började sändas som succén var ett faktum. Lennart Jähkel skrattar när jag berättar att för mig, som växt upp med ”Pistvakt”, var pistvaktrepliker vad bibelverser var i den tidiga folkskolan: obligatorisk utantillinlärning. Han tror att en del av seriens framgång beror på att den rör vid något essentiellt.
– Vi lade ner en massa arbete på ”Pistvakt”. Det finns något essentiellt, något grundläggande i berättelsen. Det är som en saga som man kan omfamnas av. Det skildrar ju något, glesbygden med dess kärvhet, men också längtan och tragedi, den oförlösta kärleken och längtan bort, säger han.
En stor del av "Pistvakt" är just dess dialog, och för undertecknad som vuxit upp med serien är det lätt att bli snudd på lyrisk när Lennart Jähkel levererar klassiska repliker över telefonen.
– “Jan-E, P.P.P Pistvakt”. Jacob kom på den där själv när vi repade, minns Lennart Jähkel och skrattar.
Trots att han själv växte upp på Munksund i Piteå och bodde här till dess han var tolv år säger han att det inte är någon speciell dialekt som ligger till grund för seriens dialog.
– ”Fjöl av” och de replikerna hittade vi på när vi gjorde serien. ”Stors” är jämtländska för ”flicka”. Jag vill inte påstå att det är någon Piteådialekt vi kör. Det är någon blandning av ångermanländska, jämtländska och några andra dialekter. I slutänden blev det någon sorts hitte-på-norrländska, säger han.
Lennart Jähkel har inte legat på latsidan de senaste åren. Han har spelat roller i filmer från filmatiseringen av Camilla Läckbergs roman ”Tyskungen” till ”Fjällbackamorden” och ”Lilyhammer”. I år var han nominerad till en guldbagge för i kategorin ”Bästa manliga huvudroll” för rollen i Hanna Skölds ”Granny’s dancing on the table”, en mörk film om kvinno- och barnmisshandel där Lennart Jähkel återvänder till de mörka rollerna av ”Jägarna”-snitt. Han skrattar gott när jag säger att han, tillsammans med Peter Stormare, i min värld är Sveriges motsvarighet till Al Pacino och Jack Nicholson.
– Rollen i ”Granny’s dancing on the table” är verkligen en tragisk mans porträtt. Det kan vara roligt att spela den typen av roller, det gäller att hitta ett läge och en motivation som fungerar. Det är inte intressant när en karaktär bara är rakt igenom ond. Det som var grejen med rollen i ”Jägarna” var att det fanns något annat också, något som går emot det onda. Han hade ju det här med sången, något som möter allt det andra.
Ytterligare en film där Lennart Jähkel återvänt till norrlandsmiljön är ”Bröder i Midnattssol”, en kortfilm av Luleåregissören Lars Vega Persson, som sänds på SVT den 7 augusti, där Jähkel återigen agerar mot Jacob Nordenson (Jan-E). Här är rollerna omkastade, och Lennart Jähkel agerar här som den kuvade brodern.
– Det var kul, jag och Jacob har inte filmat något tillsammans sedan ”Pistvakt”. Det är en väldigt fin och speciell film. Vi har helt olika roller i den om man jämför med ”Pistvakt”, säger Lennart Jähkel.
I höst väntar fler gig med Pistvakt & Pjäxpistols. Trots åratal av uppträdanden berättar Lennart Jähkel att den positiva publikresponsen fortsatt håller i sig.
– Nu senast var vi i Kramfors, det var skitkul. Det blev visst publikrekord. Innan vi kommer till Piteå spelar vi på Åland. Efter Piteå blir det Rättvik. Vi spelar mest i Norrland, men i höst kör vi i Göteborg också.