Dia Psalma
Det är en sak att spela punk i ett garage 1994, en helt annan att göra det på stora scenen 2015. När vi har klargjort detta är det ett förhållandevis anonymt Dia Psalma som inleder spelningen under torsdagskvällen. Ett dåligt ljud som dränker stämsång och gitarrmelodier gör sitt till och får de första låtarna att försvinna i en skränig dimma av baskagge och diffusa gitarrriff utan substans. Givna klassiker som "Den som spar" och "Emelie" lider av dessa symptom och lyfter aldrig riktigt. Dia Psalma ska vara tungt, melodierna ska slå, de ska klösa sig in i huvudet. Nu stryker de omkring som skuggor.
Men saker ordnar upp sig. När "Kalla sinnen" drar igång har man gjort det enda rätta, det vill säga höjt gitarr- och basvolymen avsevärt. Helt plötsligt är det tungt, melodierna kommer fram och det blir ordentligt drag. På scenen verkar bandet ha hittat en form som ska hålla i sig under resten av spelningen. "Kulisser" från senaste skivan "Re Voltere" har en jävla tyngd, "Vad har du kvar" öser ordentligt och "Vi svartnar" är kall och stökig så det förslår. Publiken vaknar, helt plötsligt har spelningen gått till att bli en publiksuccé inte bara vad gäller antal personer på plats, men också i ös.
Att fokus ligger på 90-talsplattorna är ingen slump, och tydligt är att det är dessa publiken helst vill höra. Låtar som "Gryningsvisa i D-moll", "Emelie" och "Tro rätt tro fel" möts med jubel redan vid de första ackorden. Att se Dia Psalma är en nostalgitripp för många och det är kul att se bandet fortfarande hittar tagget i de gamla låtarna. Att sångaren Ulke låter precis likadant som på 90-talet är en bonus som skänker ytterligare glans till nostalgiker som jag själv.
När refrängen till "Gud som haver barnen kär" dyker upp så är det händer i lufter och sång i publiken så det räcker och blir över. Det öser, det är kul, det är vad jag önskade att Dia Psalma skulle vara i kväll. Trots en haltande inledning är detta en av de roligaste PDOL-spelningar jag sett på många år. Att döma av publikens entusiasm är det många som håller med mig.