Svett och nerv under jord

Alternativ smutsrock från Umeå, kan det vara någonting? Jo, men visst. Clark Lanes spelning i garaget är väl värd 30 minuter under jord. Fredagen var en hård upplevelse musikmässigt i garaget, och även om Umekillarna i Clark Lane nog får räknas som det mjukaste bandet för kvällen så är det snabb, stark och slamrig rock.

Tobias Engdahl sen. Bandets sångare besitter en röst som gör mig rädd att vara under p-däcket. Den känns så djup och stark att den skulle kunna spräcka betongtäcket över våra huvuden. Annars har spelningen allt ett typisk garagegig ska ha; röj, svett men framför allt nerv, vilket Clark Lane visar mycket av.
En ung kille kommer en bit in i spelningen fram till mig och skriver i mitt block att han tycker det här är det bästa som finns. Jag går inte så långt, men med Engdahls röstresurser lyfter bandet sig ett snäpp ovanför många andra band i samma rockfålla. Kul att se.