Darin
Scenen är uppbyggd i nivåer med en trappa mellan de två våningarna. Åtta musiker stormar ut på scen under buller och bång och hittar snabbt sina positioner. När Darin startar upp med två av sina hits från 2000-talets mitt ”Step up” och ”Money for nothing”, är partyt i full gång.
Med två bakgrundssångare och sex instrumentalister, en vägg av blixtrande bildskärmar, spotlights i olika nivåer och rökmaskiner, är det ett stort pådrag som besökarna i Badhusparken bjuds på i afton. Samtliga på scen är svartklädda, hippa och samspelta i såväl musik som scenrörelser.
När väggen av bildskärmar slås på fullt ljus och övriga scenljus slås av, skapar de nio musikerna en välkomponerad tavla av silhuetter i självmedvetna och intränade rockposer. Det andas Michael Jackson om de minutiöst planerade, knyckiga dansrörelserna och soundet på låtarna från senaste skivan ”Exit” påminner om en annan artist som erkänt Jackson som musikalisk förebild; Justin Timberlake. Darin berättar att han inte har varit i Piteå sedan 17 års ålder och att han ska bjuda publiken på något han inte gör så ofta, att spela piano. Tre ballader som sömlöst går in i varandra framförs med klingande följsam stämma av den nu 26-årige sångaren som sitter på kanten av scenen nära publiken. Ett och annat tändarljus flammar till bland de gungande åhörarna.
Det tunga introt på ”Playin with fire” bryter bryskt av balladstämningen och skapar ett rungande dansgolv igen och Darin har bytt från svart skinnjacka till en röd. När succétolkningarna från underhållningsprogrammet ”Så mycket bättre” Magnus Ugglas ”Astrologen” och Olle Ljungströms ”En apa som liknar dig” drar igång, förenas åhörare i alla åldrar i allsång och gemensamma handviftningar.
Det är en nästan bisarr upplevelse att se ett så överdådigt arrangemang i den lilla parken. Det blinkar, dundrar, ryker ur rökmaskiner riktade mot publiken och dansas för fullt in i sista sekund och när skaran invid scenen skingras märks det för första gången att det är en lite småkylig lördagskväll som närmar sig midnatt.