Få svenska artister har haft lika stort genomslag det senaste decenniet som Oskar Linnros. Efter supersuccén med hiphopgruppen Snook, där låtar som ”Mister Cool” och ”Kommer ifrån” slog ner som soniska partybomber i den svenska popkulturscenen, följde en solokarriär som från första albumet 2010 gått spikrakt uppåt. I dag märks Oskar Linnros musik av som inspiration i allt från sentida hiphop till pop och soul. Oskar Linnros själv säger att framgången ligger i det hårda arbetet och viljan att utforska och hitta nya musikaliska uttryck.
– Jag jobbar hårdast i studion av alla musiker och artister jag träffat det senaste decenniet. Det säger jag inte självgott, snarare tvärt om, folk med större naturbegåvning hittar ofta andra som kan göra en del av jobbet åt dem. Men jag gör det för att jag jagar nya ”uppfinningar", kombinationer av tempon, ackordprogressioner och stämningar som jag inte hört förut på svenska. Och de lyckade uppfinningarna inspirerar andra, absolut. Men det är cool för mig för jag tänker bara på nästa låt.
Uppbrottet från Snook och kollegan Daniel Adams-Ray kom som en överraskning för många. Efter en välbesökt turné under 2006, där bandet bland annat slog Storsjöyrans publikrekord, blev det tyst från bandet efter ett remix-släpp under 2007. Trots ekande tystnad från bandet kring huruvida de hade splittrats eller ej hade gruppen åtminstone dragit sig tillbaka, och det var först några år senare som splittringen bekräftades av Linnros själv. På frågan om varför bandet splittrades hänvisar Oskar Linnros till ett naturligt förlopp vad gäller musikaliskt sökande.
– Jag och Daniel gjorde precis vad folk som brinner för kultur ska göra: vi möttes, krigade mot status quo, bråkade och splittrades, och fortsatte söka den perfekta låten på varsitt håll.
Snook återförenades 2016, och Oskar Linnros verkar glad över att ha hittat tillbaka till kollegan Daniel Adams-Ray.
– Helt plötsligt blev vi vänner igen som kan stötta varandra i det här hårda musikklimatet. Det är en fin resa tycker jag och vart den leder härnäst spekulerar jag aldrig i.
Oskar Linnros har inte legat på latsidan sedan hans musikaliska karriär tog fart. Förutom Snook och åtagandena som soloartist har han både skrivit och producerat musik i samarbete med andra musiker, däribland på Veronica Maggios album ”Och vinnaren är …”. Han var också med och startade upp den framgångsrika akten Maskinen. Oskar Linnros anförs ofta som musikalisk och lyrisk inspirationskälla även i Norrbotten. När Piteårapparen Filip ”Griljonären” Granberg släppte sin debutsingel tillsammans med brodern Kalle Gracias var det Linnros som sades vara inspiration, och Linnros var också delaktig som producent på Piteåakten Populärmusiks album ”Godmorgon Sverige” från 2011. Oskar Linnros berättar att den norrländska hiphopscenen ligger honom nära om hjärtat.
– Jag har en enorm respekt för den norrländska rapscenen och har haft det sen jag började röra mig norrut i början av 2000-talet. Det finns ofta ett perspektiv i Populärmusiks berättelser, Zackes storys om Luleå och Random Bastards Umeå-vibb som jag tycker utgör kärnan av vad hiphop handlar om; att på nåt sätt vara utestängd av etablissemanget och berätta historian om hemtrakten med stolthet. Det respekterar jag så mycket!
Trots att hans musik som soloartist ligger närmare popen än hiphopen berättar Oskar Linnros att hans relation till hiphopen ständigt är aktuell och närgången, både som internationell och nationell scen.
– Hiphop är den enda kultur jag kunnat relatera till i hela mitt liv. Den har varit med mig varje dag i två tredjedelar av mitt liv. Och den musik jag gör nu tycker jag innehåller andan av hiphop eftersom hiphopen är en avkomma från soul och funk.
I kväll, onsdag, är Oskar Linnros tillbaka på Piteå Dansar och Ler. Senast han var här var 2010, då med hyllade solodebuten ”Vilja bli” som just släppts i ryggen. Trots att sju år gått sedan dess minns han fortfarande spelningen på gamla Babylonscenen, där Kaleido numera ersatt den kulle som huserade publiken.
– Jag var helt ny som frontande soloartist då och höll nog på att söka vem jag skulle vara på scen och hur jag skulle leda som kapellmästare för bandet. Men jag minns giget väl, med utsikt över några bostadshus, en grässlänt och en publik som verkligen lyssnade och var närvarande.
Förväntningarna på kvällen är höga och Oskar Linnros verkar glad över att vara tillbaka i Piteå.
–Jag känner bara tacksamhet faktiskt. Det är få musikfestivaler som överlever idag och det har PDOL gjort längre än de flesta. Det ger hela upplevelsen som besökande musiker känslan av att det finns en själ och inte bara är ett tyskt megaarrangemang som arrangören skiter i.
Oskar Linnros spelar på Kittelfjäll i kväll, onsdag.