P-Rex & Music Shuttle Arvidsjaur
Där Piteå Kyrka på fredagen bjöd på romansafton svänger de på lördag om och kör en rockkväll. Musiklägret Music Shuttle Arvidsjaur är först ut och spelar covers på klassiska band som Toto, Santana, Eagles och The Kinks. Tillsammans med dessa ungdomar har P-Rexs medlemmar i nio dagar spelat musik tillsammans, och lägret avslutas nu med en tredagarsturné. Inför spelningen har en scen byggts, ljusriggar satts upp och en rökmaskin installerats. Det blir en trevlig, avslappnad spelning från Music Shuttle där musikerna och sångarna byter av varandra mellan låtarna.
Sedan tar svensk-amerikanska metalbandet P-Rex över och kör en dryg timmes lång spelning i kyrkan. Med influenser från Accept, Helloween och tidiga Judas Priest pratar vi klassisk, rak hårdrock, med allt som följer med. Gitarristen Rex Carroll vet hur man shreddar en elgitarr, och han tvekar inte att göra det. Snabba solon med sweeps och tapping avlöser varandra. Sångaren och gitarristen Peter Stenlund kör rockfalsett ala Kai Hansen och hans röst är riktigt bra i sammanhanget.
Det här hade lätt gått hem på någon av de andra scenerna, och det hade varit tacksamt att lägga en akt som P-Rex i Kitteltältet inför hoppande publik. Just därför tycker jag det är lite skönt uppkäftigt att lägga spelningen i kyrkan. Däremot så följer genast alla kyrkospelningars problem med. Resonansen och de oisolerade träväggarna får trummorna att ta över och dränker alla högre register. Gitarrerna tappar kontur, solon hörs dåligt och Peter Stenlunds röst likaså. Det har förmodligen aldrig gjorts en kyrkorockspelning med bra ljud, och detta är inget undantag.
I övrigt då. Kul upplägg, klassisk hårdrock och feta gitarrsolon. Ingenting i musikväg jag inte har hört tidigare, men med de influenserna är det ju inte meningen heller. Det är kul att lira metal och P-Rex öser på scenen, vilket är kul att se. Det sedvanliga trumsolot från trummisen Michael Feighan är fem minuter långt och lika menlöst och tråkigt som alla metalbands trumsolon. Det enda som är bra är att de tar slut.
Låtmaterialet blir lite enformigt trettio minuter in i konserten. I övrigt en bra spelning med grymt gitarrspel. Däremot kan jag inte påminna mig att keyboardisten Ellinor Stenlund blir presenterad, något alla grabbar i bandet blir. Jag hoppas att jag har fel och bara missat det, men för säkerhets skull skickar jag en påminnelse till alla band där ute: om bandet presenteras så presentera då alla. Det är gott hyfs.