När Albin Gromer joggar in på scenen för att möta den minimala publiken gör han sitt bästa för att inte visa sin besvikelse. Det är inte lätt att spela samtidigt som festivalens stora dragplåster, Veronica Maggio, men den scentiden måste också fyllas av någon. Även om han försöker hålla masken smittar besvikelsen till viss del av sig på hans uppträdande.
Gromer har något bra på gång även om musiken stundvis kan kännas överproducerad. Men han har en bra idé och röst, som tyvärr drunknar i överdrivna effekter från bandets sida. Den andra låten han sjunger är nyskrivna "Än så länge" som helt klart har hitpotential och ger indikationer på att han kommer vara den som drar den stora publiken om något år. Men det hjälper honom inte nu.
När konserten börjar närma sig slutet försvinner orken för Gromer, han muttrar "tack så mycket" och börjar droppa av. Han fortsätter då pliktskyldigt med en sista låt men ser utmattad och sorgsen ut. Den sista låten han kör är den nya singeln "Tillsammans" och den kvarvarande publiken jublar och gungar med. Gromer kan i alla fall trösta sig med att de som stannade verkligen ville se honom.