Finskt röj med Amorphis

Man ska egentligen inte tycka någonting om musik man inte förstår sig på. Jag får be om ursäkt mina hårdrockande kamrater, men när jag kom till banditscenen sent på fredagskvällen visste jag inte vad som väntade när finnarna i Amorphis äntrade scenen.

Det visar sig inte vara så främmande som jag trott. Sångaren Tomi Joutsen har de längsta dreads jag sett och piskar sitt hår runt, runt. I övrigt bjuder Amorphis på hårdrock med en underliggande folkton från de djupaste av finska skogar när mörkret har lagt sig. Klassiska slidande hårdrocksgitarrer och baskaggar som tränger djupt in i en. Sången, med ett väldigt djup i, varvas med partier av growl och det låter ljudmässigt mycket bra.
När pianoslingan till "The heaven of my heart" drar igång upptäcker jag ett hårdrockshjärta jag inte trodde fanns. Tack för det, Amorphis.