En minnesvärd återkomst

På samma sätt som Liverpool är Beatles och Liverpool FC så är
södermanländska Eskilstuna två saker för mig. Handbollslaget Guif och så Kent. De senare har jag haft en lång och intim relation med under många år, men de har glidit ut i periferin under de senaste åren. Det var fem år sedan jag såg dem sist på deras tältturné i Skellefteå. Det var hela 14 år sedan de sist spelade i Piteå, då med "Isola" som senaste platta.
Då var det gitarrbaserad indie som det bjöds på. 2010 är Kent ett helt annat band med storslagna ljusshower, tungt basdunk och bredbenta fotställningar. Det är inte bara Sveriges största rockband som ställer sig på Stora scen, utan det är också landet enda arenarockband av klass som kommer till Piteå.

När första låten drar igång är i alla fall jag överraskad. Den annars så tillbakadragna "Utan dina andetag" i full sättning var inte öppningslåten jag har väntat mig och det låter maffigt och stort. Det får jag senare omvärdera med Kent-mått mätt. När den klassiskt Kent-estetiska scendekoren faller slår basen hela publiken minst två steg bakåt. Det slår skönt emot en från "Töntarna" och resten av spelningen.

Kent har lämnat sitt 90-tal bakom sig, nu skriver de snarare nya låtar om de tiderna. Som i kvällens bästa låt "Ismael" från sommarens överraskningskiva. De fyra pianonedslagen och en klassisk Jocke Berg-text är ren rockkonst på svenska. Men när man trodde att man hade listat ut Kent så överraskar de igen och kör "747" från 1996. En låt jag aldrig trodde jag skulle få höra live med Kent igen. De lite äldre fansen myser nostalgiskt runt om mig.

Jag har svårt att hitta svagare låtar i lördagens låtlista. Allt från "Socker" till den till leda sönderspelade "Dom andra" låter riktigt bra. Det skulle möjligtvis vara extranumret "M" som inte håller samma klass som resten av konserten. Jag känner mig tjatig men jag kan inte se hur man skulle kunna skriva ned vad som hände vid Stora scen på lördagsnatten. Ett så pass bra band som Kent gör sällan dåliga spelningar och det här är ingen sådan. Nej, tvärtom. Tack Eskilstuna för att ni gett oss arenarock på svenska. Det kan väl inte dröja 14 år till nästa
Piteå-spelning?