Jonathan Johansson är först ut av fredagens uppträdanden och lockar en stor publik för att spela så tidigt på kvällen. Han går direkt ut på scenen och startar konserten till publikens förtjusning med sin hitlåt "Stockholm". Han är väldigt inne i musiken och liveversionerna av hans syntiga poplåtar passar festivalen bra. Men publikkontakten uteblir och Jonathan Johansson verkar vara en man av få ord som helt klart behöver jobba på mellansnacket.
Efter ett tag åker de mörka solglasögonen av och när han spelar låten "Som om" höjs stämningen avsevärt. Himlen mörknar och publiken gungar med. En rätt så segstartad konsert, men allt eftersom så ökar publiken i storlek. Han fortsätter med låten "Blommorna" och man kan märka att han ger det han kan musikaliskt. Kanske blir det då för lite energi kvar till resten eller så har han bara suttit för länge i studion.
Jag har svårt att bestämma mig ifall det är minimalistiskt och lite annorlunda eller bara tråkigt. På en festival brukar det vara hela upplevelsen som avgör, feststämning och ett "moment" med artisten. Det här är en konsert med lite show som på gott och ont mest handlar om musiken.