Det är filminspelning i ett sommarfagert Pålmark, beläget mellan Altersbruk och Norrfjärden. På fjärde dagen har teamet, för tillfället ett 20-tal personer, bakom långfilmsproduktionen "Jägarna" lämnar Älvsbyn och intagit anrika sjöbergsgården i Pålmark.
Gården har anor ända från 1500-talet. Det ursprungliga huset, som senare byggdes ut till en Norrbottensgård, uppfördes år 1534, omtalar bröderna Folke och Erling Sjöberg. Den senare är född 1937, i gården som stått obebodd sedan slutet av 1950-talet.
Visst underhåll görs för att den kulturhistoriskt intressanta byggnaden inte ska förfalla. Det fina sticktaket är från 1969, och det har Folke Sjöberg själv lagt, han behärskar den konsten. han säger att ett sådant trätak håller i 30-35 år.
I början av 1970-talet skulle, med museets hjälp, en omfattande upprustning göras, men pengarna tog visst slut.
När filmfolket som for runt och letade efter lämpliga inspelningsmiljöer kom till Pålmarksgården fann man genast att den var som klippt och skuren som gården som ska föreställa bröderna Erik (Rolf Lassgård) och Leifs barndomshem. Den förre som är polis till professionen, har nyligen flyttat hem efter ett antal år i Stockholm, medan den senare brodern hela tiden har bott kvar på gården. Nu har deras far dött, därav besöket av bouppteckningsmannen i den inledningsvis nämnda scenen.
På tisdagen spelades en rad småscener in vid gården i Pålmark. Första tagningen gjordes utan föregående repetition. Man filmade helt enkelt repetitionen och Kjell Sundvall – han är förresten så långt från schablonbilden av den dominante regissören som man gärna kan komma – är nöjd. Mindre bra var det förståss att vi som stod bakom eller vid sidan av kameran speglades i husets fönsterrutor. Den i teamet vars uppgift det tydligen är att hålla reda på sådana detaljer, ropar åt Alf Nilsson, att han ska ta på sig glasögonen.
Det blir till att ta om. Och ta om igen. Sammanlagt fyra tagningar, av vilka Sundvall godkänner två, görs av den korta scenen med boutredningsmannen.
Alf Nilsson instämmer i att det är omständligt att göra film. Många omtagningar blir det. Han säger att Kjell Sundvall, som han tidigare bara har arbetat tillsammans med en gång på radioteatern, är känd för att vara noggrann.
Och så berömmer Alf Nilsson manuskriptet, som Kjell Sundvall alltså skrivit själv ur egen fatabur, utan att ha en bok eller dylikt som förlaga, vilket ju annars är vanligt i filmsammanhang.
– Det är ett fantastiskt manus. historien utspelar sig inte i vilda västern, men väl i vilda Norden. Det är väldigt emotionellt med starka uppgörelser. En släktfejd kan man väl säga att det handlar om.
Om sin egen roll säger Nilsson att han är en dödens lakej. En formell, exakt, "advokatisk", yrkesskadad person som inte ser människorna bakom dem han kommer i kontakt med i sitt arbete.
Det blir en del filmande, men ännu mer radiojobb – ett medium som Alf Nilsson är förtjust i – för den före detta skådespelaren på Norrbottensteatern nu när han inte längre är knuten till någon teater.
Han har just medverkat i inspelningarna av ytterligare fem avsnitt av Sveriges Televisions populära deckarserie i Strömstadsmiljö, där Per Oscarsson som vanligt spelar huvudrollen som polischef. "Polisen och pyromanen" heter den nya berättelsen.
Under de två timmar som PT följer inspelningsarbetet i Pålmark är det dock inte Alf Nilsson eller Lennart Jähkel som står i centrum. Det är snarare en vänlig svart hund, den karelska björnhunden Zorro som har huvudrollen. Det är första tagningsdagen för Zorro och en jättetuff uppgift för honom, förklarar hans förare och dressör Elisabet Bjuhr från Kiruna.
Zorro ska rusa efter boutredningsmannens bil när denne lämnar gården, men kallas tillbaka av husse. För att det hela ska fungera måste både hundföraren och skådespelaren Lennart Jähkel i husses roll ropa på hunden från var sitt håll, vilket begripligt nog förvirrar det arbetsamma djuret. i väntan på nästa tagning tigger och tröstar sig Zorro med godis som han får av sin låtsashusse.
Jähkel, som är född och uppvuxen i Munksund och som för närvarande är knuten till Pistolteatern i Stockholm, berättar att familjen hade hund när han var barn. Annars hade han väl inte så stor erfarenhet av hundar.
I "Jägarna" kommer dock Lennart och den karelska björnhunden att vara tillsammans en hel del; det blir bland annat inspelningar i fjällmiljö.
För att hunden och han inte skulle vara helt främmande för varann när inspelningsdagarna startade har de umgåtts en del redan tidigare.
Elisabet Bjuhr deltar nu för tredje gången som hundinstruktör i en filmproduktion. Det hela började med att storvuxna Kim, rasmässigt en blandning mellan schäfer och siberian husky, med sina snedställda ljusblå ögon med stor framgång medverkade som varg i "Den femtonde hövdingen" i teve.
Tack vare den succén kom Elisabet att engageras även för en engelsk-irländsk film, "The Disappearance of Finbar", som delvis utspelas och följriktigt spelades in i Kirunatrakten i våras för premiärvisning någon gång nästa år. Sex huskies, däribland Kim, medverkar i "Finbars försvinnande", vilken kan betecknas som en action-komedi.
I "Jägarna" får alltså Zorro visa framfötterna. Elisabet hade tränat både honom och en gråhundstik för rollen (det första hon gör inför en filminspelning är att läsa manus för at se vad som kan tänkas krävas av hunden eller hundarna).
Men tiken strejkade, hon bara vägrade att vara med, berättar hundtränare medan hennes skyddslingar vilar i hennes kombibil.
Lugne Kim, han ser nästan majestätisk ut, är med moraliskt sällskap åt de andra två jyckarna.
– Djur och små barn skulle man egentligen inte ha med i film. De bara stjäl både uppmärksamhet och tid. De råkar ju vara så naturliga..., teaterviskar Alf Nilsson illmarigt medan filmfolket härjar med hunden Zorro.