Tolk med fritidsoas

Hälften av Sveriges 500 teckenspråktolkar bor i Stockholm och Örebro, men Rune Carlsson bor i Piteå. 25 år innan teckenspråk erkändes som officiellt språk lärde han sig det, trots att ingen i hans familj är döv. Som vuxen har han lärt sig ännu ett språk - hästarnas. Bland dem kopplar han av mellan tolkuppdragen.

Rune Carlsson på fullblodsaraben Di Dah, som gillar Stormyrberget lika mycket som sin ryttare.

Rune Carlsson på fullblodsaraben Di Dah, som gillar Stormyrberget lika mycket som sin ryttare.

Foto: Karina Sundkvist

PÅLBERGET2009-10-10 06:00
På tisdag startar SVT2 en serie i fyra delar som handlar om teckenspråktolkarnas yrke. Kultur- och samhällsprogrammet "Perspektiv" har länge försökt få några tolkar att berätta om sin vardag på olika håll i landet och nu har tre personer ställt upp.
- Tidigare har det varit omöjligt att få några tolkar att ställa upp för att filmas, förklarar producenten Tinna Edlund och påpekar att teckenspråktolkarnas arbete innehåller en hel del tabun, sekretess och känslighet inför brukarna.
Världens roligaste jobb
Rune Carlsson tror att de flesta av hans kollegor inte vill vara med i tv på grund av yrkeskodexen.
- Vi ska inte ha några egna åsikter om vad vi tolkar. Vi ska inte ta plats och märkas som personer, utan vara mera som en spegel som tar emot och förmedlar information. Vi blir så präglade av vårt jobb att det blir svårt att tänka sig en dokumentär med fokus på oss själva.
Att han själv ställde upp beror på att han har världens roligaste jobb, svarar han tveklöst på den givna följdfrågan.
- Vi tre tolkar som är med i serien berättar om glädjeämnen och våndor med vårt jobb, säger Rune Carlsson som har många synpunkter på politiska beslut som berör hans yrkeskår och framför allt dess brukare.
Började på kollo
Han talar om brukarna - döva och dövblinda - med stor respekt och som en ständigt närvarande självklarhet i livet, som om han är i lika stort behov av dem som vice versa. Och när han berättar om sin färd in i teckenspråkets värld visar det sig att han bara var tre år när den började.
- 1966 ryckte mamma in för att jobba på ett sommarkollo för barn upp till 13 år. Det var bara döva barn där, så jag lärde mig teckna för att kunna prata med dem. Jag är glad över att ha fått lära mig teckenspråket på det viset.
Rune Carlsson tillbringade varje sommar på koloni Nybygget i Höllviken i Skåne, tills han fyllde 13 år.
- Då grät jag, när jag inte skulle få komma dit mer, men sedan började jag jobba där själv. Många av dem jag lekte med som barn på kollot träffar jag nu på olika tolkuppdrag.
Rune Carlsson är född och uppvuxen i Skåne och utbildade sig till teckenspråktolk i Örebro och Västervik i Leksand. Samma år som han tog sin tolkexamen, 1993, flyttade han till Piteå eftersom hans fru Ylva är Pitebo.
- I början veckopendlade jag till Stockholms universitet och Stockholms tolkcentral och jobbade, för att direkt få språket att sitta i händerna. När det blev fler jobb i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland startade jag min tolkfirma och nu har jag frilansat i 15 år.
Minnesvärd prästvigning
Han berättar om många givande arbetsuppgifter i sorg och glädje, i Sverige och utomlands, för stora och små uppdragsgivare. Men ett uppdrag går utanpå alla andra:
- Näst efter vår nu 13-åriga dotter Emmys födelse är Johan Selins prästvigning i Härnösands Domkyrka det häftigaste jag varit med om. Han är Nordens enda döva präst och som tolk har jag följt hela hans resa för att uppnå det målet.
Rune Carlsson gillar både att köra bil och att ha kontakt med människor i vitt skilda sammanhang, men när han ska koppla av gör han det helst på hästryggen. Familjen Carlsson har fem egna hästar på Stormyrbergets lantgård i Pålberget. De går i lösdrift med sju andra hästar som är inhysta på gården.
- Jag vet egentligen inte varför jag alltid fascinerats av hästar, men att få äga en häst är en gammal barndomsdröm jag haft sedan jag lekte cowboys och indianer.
- I september 2000 åkte vi förbi Stormyrbergets lantgård på väg från Älvsbyn. När jag såg två nordsvenskar i hagen körde jag in och frågade om vi inte kunde få hyra bagarstugan en vecka.
Vildmarksridning
Det slutade med att familjen Carlsson hyrde den hela hösten.
- Emmy skulle fylla fyra år och tillsammans lärde vi oss grunderna i ridning. 2005 köpte hon en vacker arabponny från Piteå ridklubb och sedan skaffade vi två hästar till.
- Efter 2007 har det expanderat ännu mer och nu rider vi ut med turister som vill prova vildmarksridning, säger Rune Carlsson.
Hustrun Ylva är lite allergisk mot hästarna, så det fritidsintresset är något som far och dotter delar.
- Att göra det här tillsammans med Emmy är så roligt. Jag kan vara borta 10-12 dagar i sträck och sedan ha två veckor hemma. Det passar mig perfekt, hästlivet är min oas, säger Rune Carlsson och svingar sig upp på det arabiska fullblodet Di Dah medan hans mamma Inga-Lis Carlsson, som den här dagen ska resa tillbaka till sitt hem i Skåne, säger hejdå till det nordsvneska stoet Porla.
FAKTA Teckenspråktolkning
Stiftelsen Malmö sommargårdar är Sveriges näst äldsta sommarkoloni-
förening. Det var i Höllviken som Rune Carlsson lärde sig teckenspråket.
Han berättar följande om dess historia:
1981 var Sverige första landet i hela världen som gjorde teckenspråk till offentligt språk.
Det borde ha skett 100 år tidigare, men då pågick en stor konflikt i Europa om hur man bäst skulle lära döva kommunicera med omvärlden.
Vid en lärarkonferens i Milano 1880 röstade en majoritet för att den tyska orala metoden skulle införas i europeiska skolor.
I praktiken betydde det att den franska teckenmetoden förbjöds, döva lärare sparkades och elever som använde teckenspråk i skolan straffades. Rune Carlsson har träffat en svensk kvinna som är född 1971och som fick smäll på fingrarna när hon tecknade i skolan.
1990-1993 fanns teckentolkutbildning på en och sedan två platser i Sverige.
Då hade den stora hörselvårdsutredningen kommit fram till att om landets 12 000 döva skulle kunna åtnjuta rimlig delaktighet i samhället, måste det finnas minst 1 000 teckenspråktolkar.
Eftersom det bara fanns 100 utbildade tolkar vid denna tid, beviljade staten generöst med pengar till tolkutbildning.
När Rune Carlsson examinerades 1993 fanns knappt 200 tolkar. Då tillsattes pengar till utbildning på sju orter och 40-60 tolkar utexaminerades varje år.
1993-1998 ökade anslagen för att skapa de tjänster som behövdes, men sedan dess är det stopp. Antalet tolktjänster ökar inte i samma takt som behovet, och nu utbildas tolkar till arbetslöshet trots att behovet av dem är stort.
Tolktjänsten finansieras med skattemedel och är kostnadsfri för brukarna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!